Det finns många nyårslöften och annat som vi på Hatem & Sjunghamn kommer att lansera inom kort. Håll till godo för mer information- we are on it. Vill ni lyssna på oss men orkar inte vänta- sätt på Sveriges Radio vet jag och lyssna på Nadja Hatem som diskuterar den skärpta vapenlagstiftningen.

Tills dess,

Lots of love

Från oss på Hatem & Sjungahamn

Att vi dessutom hamnade så högt upp på listan var verkligen inte något som vi hade räknat med eller trott. Vilken grej och vilken ära att få dela den med alla sanna entreprenörer och visionärer.

På byrån kämpar vi idag för en 84-årig kvinna som har dålig syn, dåligt hjärta, går väldigt  långsamt, ramlar ofta och slår sig. Som de flesta äldre vill hon spendera sina sista år med sina nära och kära som alla idag befinner sig i Sverige. Men migrationsverket anser att hon gott kan klara sig i sitt hemland på egen hand, där hon saknar både boende och en inkomstkälla.  Det är viktigt att vi alla tar ett ansvar att agera för de äldre, oavsett härkomst eller ekonomisk förmåga. Vi har ett ansvar att se till att de äldre får leva ett värdigt liv mot slutet av livet. Och vi har ett ansvar att se till att göra det lilla vi kan – även om det bara är att erbjuda sitt säte till en äldre i tunnelbanan eller på bussen.

I år har vi valts att få representera Helena Berings arbete, för vårt engagemang i asylkommitténs flyktingmottagning i Stockholm. Mer information hittar ni på Helena Berings webbplats.

Med stor ära och ödmjukhet tackar vi Helena Berings minnesfond för att just vi får vara 2011 års stipendiater och få representera Helena Berings oerhört viktiga arbete.

Den 20 november klockan 13-16 på ABF-huset, Katasalen, Sveavägen 41 i Stockholm hålls seminarium och stipendiutdelning ur Helena Berings Minnesfond. Mer information finner ni här, och ni är varmt välkomna att delta.

För några dagar sedan blev jag tillfrågad, i egenskap av jurist, en fråga som förbryllade mig en aning. En fråga som nog inte hör till vanligheterna att tänka på. Men en fråga som vi jurister älskar att grotta oss in i.

Frågan löd som så; Vad är egentligen tyngst både känslomässigt och ekonomiskt, att skilja sig från sin kompanjon i företaget eller att skilja sig från sin partner? Som en person som rätt ofta har svar på tal blev jag mållös i någon minut, ja vad är svårast både emotionellt och ekonomiskt?

Det emotionella kan man aldrig värja sig mot, känslor styr oss människor och vi kommer aldrig ifrån det. Emotionellt är det väldigt tungt att skilja sig från sin partner och lika tungt är det att skiljas från sin kompanjon/ kompanjoner. I båda fallen har man investerat tid, känslor, engagemang och kärlek till det man tror på. Men som allt annat i livet må det vara en lättnad att gå vidare- att låta livet fortsätta sin gilla gång.

Så kommer vi till den ekonomiska biten- hur viktig är den? I en relation eller ett kompanjonskap där allt är som det ska spelar ekonomin inte någon större roll. Det spelar ingen roll vem som drar in pengar, vem som jobbar mest, vems driv som för relationen/ affären vidare. Ja man är rätt nöjd, man gillar varandra och man är ett team- eller? Jo visst är det så och i ett drömscenario behöver man aldrig prata pengar, prestationer eller förväntningar. Det löser sig på något sätt av sig självt. Tror man.

Men verkligheten brukar ju rätt ofta göra sig påmind. Som företagare eller gifta/sambor kan livet ta en annan vändning än man hade tänkt sig och förändringar uppkommer. Man vill kanske vidare. Med andra ord förändras tillvaron och i värsta fall i ett kaotiskt tillstånd som både emotionellt och ekonomiskt blir ohållbar.

Därför är det oerhört viktigt att man, när man ingår vilket samarbete som helst tar sig en rejäl funderare över olika situationer och hur man skulle vilja ta sig ur dem i det fall man skulle vilja det. Ingår man äktenskap eller en samborelation- ja då kan det vara hög tid att fundera över ett äktenskapsförord eller samboavtal. Det är då inte tillräckligt att bara fundera i sin ensamhet, utan även ta upp frågan med sin partner och tillsammans komma fram till en lösning som passar båda. Oavsett om man väljer att skriva ett kontrakt eller inte- så har man i vart fall tagit ställning.

Ingår man en affärsuppgörelse eller startar ett företag med en eller flera personer, då är det även här oerhört viktigt att i samförstånd med övriga ägare/kompanjoner finna lösningar på olika framtida frågeställningar. Vad händer om en vill sluta? Eller skiljer sig- hur påverkar det företaget? Om någon dör? Eller om delägarna inte är överens- hur löser man sådana situationer? Det är självfallet svårt att förutspå alla frågor som kan uppkomma men ett aktieägaravtal/ kompanjonsavtal kan bespara många företag och relationer tid, pengar och energi

Vi har under dessa två år som verksamma jurister inte vid något tillfälle blivit förordnade av migrationsverket som på eget initiativ gett oss i uppdrag att företräda en asylsökande. Detta trots att vi skrivit brev till migrationsverket ett tiotal gånger, anmält oss till deras s.k. lista som finns över ombud och försökt att tala med ansvariga. Vi har till och med talat med rättschefen. Däremot blir vi alltid begärda av asylsökande- som vill företrädas av oss och känner till oss. Migrationsverket tvingas då att förordna någon av oss då den asylsökande har rätt att själv få välja, även om de flesta som anländer av naturliga skäl inte känner till ett enda ombud att begära- och det är där problemen uppdagas. 

Vi har varit i kontakt med hundratals asylsökande som fått sitt sista avslag och menat på att deras biträde inte lade fram all bevisning de hade, att tolken inte tolkat rätt eller att de upplevt att deras biträde är från Migrationsverket och inte bara förordnad av verket. Vi har till och med stött på asylsökanden som fått ombud som sedan länge varit uteslutna ur advokatsamfundet. Att migrationsverket hänvisar till att man måste vara advokat för att förordnas är därför inte ett godtagbart skäl när verket dessutom förordnat uteslutna advokater.

Så vi undrar migrationsverket- hur det kommer sig att vissa ombud får över 200 förordnanden per år medan andra ombud och anmärkningsvärt nog de som är eftertraktade av många asylsökanden inte får ett enda förordnande? Det är en oerhört viktigt fråga som måste belysas och debatteras.

Minst lika viktigt att debattera är hur rättssäker en process blir när Migrationsverket väljer sin egen motpart.

Många av dessa säljare ger erbjudanden, säger det man vill höra och ger en de villkor man önskar under början av telefonsamtalet, men när det går över till en inspelning och de läser upp avtalet är det många som inte riktigt lyssnar, utan bara säger ja och utgår från att säljaren läser upp det som de talat och överenskommit om tidigare.

Avtalen som läses upp kan då skilja sig i pris, bindningstider, kvalité och innehåll av den tjänst som de sålt till en när man får avtalet i handen.

Tänk på det här innan du väljer att köpa något från någon som vill sälja till dig som företagare;

- Som företagare är du inte längre privatperson. Inte ens om de ringer dig på kvällstid. Många som driver enskilda firmor har sällan, i vart fall till en början, gjort en tydlig skiljelinje att de inte enbart är konsumenter längre.

- Agera direkt om du ingått ett avtal för varor eller tjänster som du inte vill ha.

- Ingå aldrig muntliga avtal eller skriftliga avtal för den delen där du är osäker på innehållet eller vilket företag du har att göra med. Be hellre att få återkomma och läs igenom allt i lugn och ro och vid oklarheter, kräv skriftliga förtydliganden och förklaringar i avtalet.

- Anser du att du blivit lurad/vilseledd på ett sätt som är att anse som bedrägeri, gör då en polisanmälan.

Nä, vi är inbjudna till Timrå kommuns näringslivsdag för att hålla en inspirationsföreläsning som vi har valt att kalla Är annorlunda märkvärdigt?

Kaxigt? Måhända. Men vi är kaxiga och vågar stå för vägen vi har valt. Dessutom verkar fler och fler tycka att vårt val av väg och arbetssätt är inspirerande och upplyftande- vilket vi tycker är extremt upplyftande, även för oss. Vi hoppas därför ta vår publik med storm- även den här gången.

Läs intervjun med Anuta Sjunghamn på Dagens Juridik där hon beskriver de första staplande fotstegen mot en egen byrå.