En vanlig fördom är att vi jurister inte har något sinne för siffror. Varje gång jag hör det börjar jag tänka på varför jag valde att studera juridik.
Jag som älskar siffror och alltid föredragit konkreta svar, svart på vitt, har gått och utbildat mig till jurist! Vad tänkte jag på?
Om jag ska vara helt ärlig, så tänkte jag nog inte så mycket.
På gymnasiet läste jag natur med planen om att bli läkare när jag blev stor. Enda problemet var att när det blev dags att söka till läkarutbildningen var jag inte alls sugen. Alla mina vänner började söka till utbildningar och i min hets att inte hamna efter började jag frenetiskt att bläddra i utbildningskatalogen för att se om jag kunde hitta något jag kunde tänka mig att läsa. Då såg jag juristutbildningen och tänkte – hm, bred utbildning, många möjligheter, Ally Mcbeal – Why not! Så, utan någon som helst aning om vad jag gav mig in på och utan någon förkärlek till ämnet bestämde jag mig för att bli jurist.
Jag ska inte ljuga och säga att jag direkt kände att jag hittat rätt första dagen på utbildningen när vi fick besök av advokater, åklagare och domare som skulle berätta för oss hur juristyrket var och hur vår framtid kunde se ut. Hela mitt första år var ett töcken av total förvirring och betygshets. Inte så mycket för att jag inte förstod mig på kurserna, även om jag än idag tycker att områden som företagshypotek och panträtt är något svårt att som 19-åring kunna relatera till och verkligen förstå, utan snarare för att de flesta i min klass redan visste så mycket om juridik och redan valt sina karriärer, medan jag bara flöt med. Även om betygshetsen var ett konstant faktum, kan jag gladeligen berätta att förvirringen kom att lägga sig med tiden, även om det faktiskt tog sex terminer innan jag började komma till ro med mitt yrkesval.
Efter kurser som folkrätt med sjörätt och tandlösa internationella överenskommelser kände jag att jag hade fått nog av oändliga hypoteser, argumentationer och tolkningar. Jag ville ha konkreta svar, svart på vitt. Jag ville ha siffror, jag behövde siffror! Så jag började plugga ekonomi, för att få något handfast som kunde ta bort udden av juridikens ”…det beror på omständigheterna…”
Till en början kunde jag inte för mitt liv förstå varför jag, som ändå ansåg mig vara ganska förnuftig, gett mig in på att läsa två utbildningar – samtidigt. Så vitt jag minns hade jag vänner och en önskan om ökad fritid, jag förstod inte varför jag hade gjort så mot mig själv och ökat på min arbetsbörda. Men inom bara några veckor började jag att stortrivas med att få båda delarna av vad som för mig var två helt skilda världar, den ena argumentativ och sällan med några konkreta svar, medan den andra konkret och handfast. Och mot all förmodan tog jag mig igenom båda utbildningarna utan några större skador.
Idag har jag det nog som bäst. Jag har en stor dos av juridik där jag får analysera, argumenterar och säga ”…det beror på omständigheterna…” samtidigt som jag får göra något konkret, nämligen sköta vår ekonomi, planera och budgetera och driva min kollega till vansinne med veckans intäkter och kostnader.
