Gatubarnet som försvann 26 mars, 2013

Möt Yee. Yee är 24 år. Det vet han, för han hade en halsbricka runt halsen där det stod exakt datum på när han föddes. Han vet också att han föddes i Burma, att han tillhör Karenafolket en av Burmas många folkgrupper vilka lever under mycket svåra förhållanden och att han flydde till Thailand tillsammans med sin moster och hennes man när han var fem år gammal. I Thailand fick de leva papperslösa såsom många andra burmeser på flykt gör.

På grund av fattigdom tvingades mostern och hennes man att sälja Yee när han var 9 år gammal till två män från Bangkok, som lovade att de skulle ta hand om honom. Istället fördes han till en fabrik där han tillsammans med andra barn arbetade från morgon till sen kväll med att vika handskar. Efter några år slog polisen till och han togs fast för att sändas tillbaka till Burma, där han inte hade några anhöriga kvar eller några minnen. Han lyckades rymma, levde därefter på gatan, arbetade på gummiplantage och med diverse sysslor och sålde frukt och annat till förbipasserande turister. Allt detta i avsaknad av id-handlingar och livrädd för att polisen skulle sända honom åter till Burma. När Yee var 17 år gammal, eskalerade de oroligheter som under lång tid präglat södra Thailand. Eftersom han var burmes och inte hade några handlingar som kunde styrka att han hade rätt att vistas i Thailand tvingades han att fly och Yee lyckades till slut att lämna landet och senare efter många stopp på vägen ta sig in i Sverige under mitten på 2000-talet.

Och här i Sverige börjar Yees galna jakt på att bevisa vem han är. Han anlände till Sverige som sjuttonåring, alltså ett barn i lagens mening. Man frågade honom var hans pass var eller om han hade några papper som bevisade vem han är. Han svarade att han är burmes, flydde Burma som 5-åring till Thailand, såldes till fabriksägare som 9-åring där han tvingades arbeta i flera års tid tills han lyckade fly och därefter levt på gatan. Några papper har han aldrig ägt, han har aldrig gått i skolan, kan inte läsa och skriva, vet inte namnen på sina föräldrar, har inga kontakter med släktingar, vet inte hur han ska få tag i mostern och även om det skulle gå har han svårt att förlåta henne eftersom hon faktiskt sålde honom till främlingar. Ja ni förstår.

I Sverige tror migrationsverket inte honom, han måste ljuga, för det är nämligen så osannolikt att något sådant kan hända i världen och i Sverige måste alla kunna uppvisa id-handlingar för att styrka sin identitet. Fair enough.

Men Migrationsverket tar det ett steg längre, nämligen efter handläggarens iver och vilja att få en guldstjärna i kanten påbörjades ett detektivarbete utan dess like. Som landade i att Migrationsverket bestämde sig för att Yee antagligen ljuger så pass om sin identitet eftersom Migrationsverket har bevisat motsatsen, att han egentligen är en annan person från Thailand som har varit i Sverige på turistvisum och besökt sin moster i Skåne och har därmed inte några asylskäl.

Så Yee får en annan identitet av Migrationsverket som de tillskriver honom, en identitet på en person som idag är 29 år gammal och 7 centimeter längre än Yee. Detta stödjer Migrationsverket på en fotojämförelse mellan thailändaren som varit turist i Sverige och hälsat på sin moster i Skåne och Yee som är ett gatubarn från Burma. Man säger att det med 73 procents sannolikhet talar för att det är samma person. Hela historien slutade här och då, år 2007, då det bestämdes att Yee är en turist från Thailand och att hans historia därför bara är påhitt. Åren går, Yee är kvar i Sverige, ja han kan inte skickas någonstans, ingen tar emot honom utan handlingar och det är dags för en ny ansökan. För i asylrätten preskriberas ärendet efter fyra år och man kan få sin sak prövad igen.

Yee har nu hunnit lära sig perfekt svenska, lärt sig läsa och skriva, träffat en tjej som han är galet kär i och vill nu stadga sig med henne. Han har fortfarande inga papper som bevisar vem han är, för ingen kan ge honom några papper.

Så, andra matchen är igång. Yee söker igen. Migrationsverket håller fast vid att han är turisten från Thailand som har sin moster i Skåne. Vi tvingar de att göra en ny fotojämförelse, de säger att ”jämförelsen starkt talar för att bilderna föreställer samma person”, vi tvingar handläggaren att mäta Yee och jämföra, han är 7 centimeter kortare än turisten och handläggaren säger att det var ju konstigt men det spelar ingen roll, vi ber handläggaren att kontakta thailändska ambassaden för att jämföra fingeravtryck, de säger att det inte är deras sak, vi åker till thailändska ambassaden, de säger att migrationsverket får höra av sig, vi sticker ner till Skåne och letar efter den thailändska turisterns moster och vi får höra att hon har emigrerat till USA.

Så Migrationsverket säger nej- du har inga problem- du turistar ju bara i Sverige. Åk hem. Migrationsdomstolen säger också nej- vi vill inte lyssna på din berättelse- det som kommit fram i skrift är tillräckligt. De säger nej, du är turisten från Thailand och du har inga skäl gentemot Thailand.

Så, Yees berättelse slutar här. Han har varit på flykt i totalt 19 år och flykten får lov att fortsätta.

De bortglömda barnen 12 februari, 2013

Innan debatten kring begreppet barnfattigdom upphör och när jakten på papperslösa intensifieras, finns det anledning att påminna om barnfamiljerna som lever gömda i Sverige. Gömda för att de fått avslag i alla instanser på sina ansökningar om att få uppehållstillstånd och alldeles för rädda för att ens tänka tanken att återvända till sina hemländer. Vi, som arbetar som volontärer inom Läkare i Världen, möter dem varje vecka på kliniken för papperslösa. Där kan vi bistå med medicinsk vård, psykosocialt stöd och juridisk rådgivning.

Men de vi träffar ger oss en djupt tragisk inblick i människors utsatthet. Det vi ser är barnfamiljer med mödrar, som helt tappat hoppet och inte längre förmår se till sina barns behov av uppmärksamhet, närhet och ömhet. Mödrar med svarta ögon, som inte kan eller orkar hantera de hemska upplevelser, de varit utsatta för i form av gruppvåldtäkter och misshandel ofta inför barnens ögon. Mödrar som inte förmår tala med någon om detta, inte ens med sina män, om de har några. Mödrar som går in i apati, som sen smittar av sig på barnen. Fäder som tappat fotfästet och inte kan hantera situationen. I väntan på ingenting försvinner tilltron till en framtid och att ta sitt liv ses som den enda lösningen. I ett rum på sex kvadratmeter bor en apatisk mamma, en suicidal pappa och två söner. Den ena sonen ligger med sond och har slutat kommunicera. Någon annanstans bor en skuldtyngd mamma, som tystnat och avskärmar sig, tillsammans med sina två tonårsbarn. Barn som får ta över allt ansvar för sitt gömda liv i Sverige. Barn som får flytta från det ena boendet till det andra, nu senast ett iskallt rum med kackerlackor för 3.000 kr i månaden. Alla lever de med den ständiga oron och rädslan att bli upptäckta av polisen och tillbakaskickade till sina hemländer, som de en gång tvingats fly ifrån.

Barnens utsatthet är total och de finns här – mitt ibland oss.

Marianne Gillgren

En gång blev vi förordnande av migrationsverket… 25 oktober, 2011

Förra veckan kunde vi höra ett inslag på Sveriges radio om migrationsveret och dess förfaranden kring hur de förordnar offentliga biträden för nyanlända asylsökanden. Vi har länge påpekat att det föreligger brister och vi har även talat med migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik om detta, något som han inte alls höll med oss om.    

Vi har under dessa två år som verksamma jurister inte vid något tillfälle blivit förordnade av migrationsverket som på eget initiativ gett oss i uppdrag att företräda en asylsökande. Detta trots att vi skrivit brev till migrationsverket ett tiotal gånger, anmält oss till deras s.k. lista som finns över ombud och försökt att tala med ansvariga. Vi har till och med talat med rättschefen. Däremot blir vi alltid begärda av asylsökande- som vill företrädas av oss och känner till oss. Migrationsverket tvingas då att förordna någon av oss då den asylsökande har rätt att själv få välja, även om de flesta som anländer av naturliga skäl inte känner till ett enda ombud att begära- och det är där problemen uppdagas. 

Vi har varit i kontakt med hundratals asylsökande som fått sitt sista avslag och menat på att deras biträde inte lade fram all bevisning de hade, att tolken inte tolkat rätt eller att de upplevt att deras biträde är från Migrationsverket och inte bara förordnad av verket. Vi har till och med stött på asylsökanden som fått ombud som sedan länge varit uteslutna ur advokatsamfundet. Att migrationsverket hänvisar till att man måste vara advokat för att förordnas är därför inte ett godtagbart skäl när verket dessutom förordnat uteslutna advokater.

Så vi undrar migrationsverket- hur det kommer sig att vissa ombud får över 200 förordnanden per år medan andra ombud och anmärkningsvärt nog de som är eftertraktade av många asylsökanden inte får ett enda förordnande? Det är en oerhört viktigt fråga som måste belysas och debatteras.

Minst lika viktigt att debattera är hur rättssäker en process blir när Migrationsverket väljer sin egen motpart.

En riktig David och Goliatkamp 17 februari, 2011

Mycket av vårt arbete handlar om att kämpa för människors fri och rättigheter i myndigheter och i domstolar. En kamp som förs med pennan, en god argumentation och ganska ofta kompromisser. Det händer inte heller så ofta att man ”vinner” ett stort case, så som många tror att en god jurist ska göra och om man inte gör det så är man en sämre jurist, tror somliga. Men när man får igenom sin argumentation och övertygar domstolen och speciellt om det rör en principfråga, då skuttar hjärtat lite extra. Sen att kunna meddela klienten ett sådant glädjebesked är höjdpunkten av vårt jobb. Idag vill jag lyfta upp ett par ärenden som vi har kunnat vända och som vi är mycket stolta över.

1. En person flyr Irak på grund av hot, trakasserier och förföljelse. Migrationsverket tror inte på honom, anser inte att hans ärende är tillförlitligt samt att hoten inte direkt är riktade mot honom. Han får avslag genom alla instanser och rent juridiskt finns det då tyvärr inte mycket kvar att göra, annat än att söka på 12:18 i Utlänningslagen för verkställighetshinder och försöka få en ny prövning enligt 12:19 Utlänningslagen. Vi försöker, då vi ansåg att det förelåg nya omständigheter (nya hotbrev) som borde lyftas upp. Migrationsverket vägrade och gav då igen avslag. Vi överklagar till Migrationsdomstolen, som gick på vår linje och återförvisade ärendet till Migrationsverket för ny prövning. De tvingades mer eller mindre ge honom uppehållstillstånd. Vi vann vårt första viktiga principiella mål.

2. En kvinna vägras medborgarskap, för att kvinnan ifråga inte kan styrka sin identitet. Språktester visar att kvinnna ifråga är från Irak. Det finns ett pass och massor med andra id-handlingar. Personen är gift och har barn som kan styrka hennes identitet. Migrationsverket ansåg att, kvinnan inte kunde styrka sin identitet, att passhandlingar från irakiska ambassaden i Sverige, ej är tillförlitliga, och att man måste hämta sitt pass från sitt hemland, trots att man har flytt landet pga rädsla för sitt liv. Kvinnan ifråga hade erhållit ett giltigt pass från irak, som hämtats ut av hennes far (som dessutom själv varit ambassadör i många år), vilket inte heller godtogs av migrationsverket. Överklagan gjordes till Migrationsverket, som gick på vår linje och menade på att det inte är rimligt att neka en person medborgarskap på detta sätt. Att ett pass hämtat från Irak, även om det är fadern som hämtat det själv, med en stämpel från irakiska ambassaden för att styrka äktheten tillsammans med alla andra handlingar, är tillräckligt för att styrka sin identitet.

3. Ett par har gift sig, en bor i Sverige, den andra utomlands. Personen i Sverige har ett arbete på heltid och tillsvidare, och bor i en lägenhet i andra hand. Personen utomlands nekas uppehållstillstånd på anknytning då Migrationsverket anser att det nya kravet på försörjning samt bostad inte är uppfyllt och att ett boende i andra hand inte kan godtas. Det överklagades med hänsyn till orimligheten och diskrimineringen i ett sådant avgörande till Migrationsdomstolen som också gick på vår linje.

Hur häftigt är inte det här? Sådana här fall gör vårt jobb lite extra roligt att gå till.

Endast stopp av enstaka utvisningar till Irak 11 november, 2010

Migrationsverket beslutade nyligen att stoppa alla överföringar av asylsökande till Grekland. Samma beslut har emellertid inte fattats avseende Irak.

Migrationsverket meddelar att något generellt stopp för utvisningar till Irak inte kommer att meddelas för närvarande, utan Endast utvisningen av enskilda irakier som Europadomstolen lämnat in en särskild begäran för kommer att stoppas.

Anledningen till att något generellt stopp avseende utvisningar av irakier inte meddelas, menar Migrationsverket beror på att det för närvarande inte finns några rättsliga förutsättningar för detta.

Migrationsverket har nyligen genomfört en utredningsresa till Bagdad, vilket lämnats till Europadomstolen. Utifrån aktuell landsinformation återstår att se Europadomstolens ställning samt bedömning avseende utvisningarna av irakier.

Överföring av asylsökande till Grekland stoppas! 3 november, 2010

Huvudregeln enligt Dublinförordningen är att en ansökan om asyl ska prövas i den första kontraktsstat som en asylsökande kommer till. Det innebär att en asylsökande som kommer till Sverige via Grekland ska skickas tillbaka till Grekland för att få sin asylansökan prövad där. Men undantag finns, exempelvis om det finns skäl att inte överföra den asylsökande på grund av humanitär art.

Sedan den 28 maj i år är överföringen av ensamkommande barn till Grekland stoppad och nu har Migrationsverket även beslutat att stoppa alla andra överföringar av asylsökande till Grekland i väntan på dom i ett pågående ärende hos Migrationsöverdomstolen.

Förhållandena för de asylsökande i Grekland har under lång tid nu kritiserats från olika håll och nu anser även Migrationsverket att det finns rättsliga förutsättningar för att stoppa överföringarna av asylsökande dit. Beslutet grundas på en utredningsresa som Migrationsverket genomfört under hösten, Europadomstolens begäran i flertalet enskilda fall att överföring till Grekland inte ska ske samt då det råder oenighet mellan de olika migrationsdomstolarna i Sverige kring överföringen av asylsökande till Grekland.

Så, vi inväntar nu med förväntan Migrationsöverdomstolens beslut i mål UM 7706-10.

Asylsökande ska få möjlighet att arbeta från dag ett 9 juni, 2010

Det skriver Billström i DN Debatt idag som kommenterar möjligheten för asylsökande att börja arbeta från första dagen de sätter sin fot i Sverige, något som blir möjligt efter 1 augusti i år. Syftet, enligt Billström, är att påskynda integrationen av asylsökande samt att det, kombinerat med kortare handläggningstider för asylsökandes ansökningar kommer att leda till en humanare asylpolitik. Den här möjligheten är dock begränsad till enbart asylsökanden som kan påvisa sin identitet. Tidigare har det nämligen varit så att asylsökanden vars ärenden tros ta längre tid än fyra månader att pröva, undantas från kravet på arbetstillstånd. Detta ska nu alltså ändras.

Vidare skriver Billström detta;  

En snabb prövning med rättssäkerheten i fokus är central när det gäller att förstärka respekten för fattade beslut. Den som under tiden ansökan prövats arbetat men som senare får avslag har med sig erfarenheter som kan vara värdefulla efter återvändandet till hemlandet.

Utan att gå in på några åsikter om detta är det viktigt att poängtera att verkligheten för många asylsökanden ser annorlunda ut än det Billström målar upp. Det är ingen dans på rosor att fly sitt land, det är inte heller solskenshistorier som dessa människor bär med sig. De allra flesta människor vill göra rätt för sig, oavsett om de bor i sitt eget land eller flyr till ett annat. Sen, om det är möjligt att finna ett jobb från den första dagen man satt sin fot i detta land är ju en annan femma. Det är ju allmänt känt att arbetsmarknaden i Sverige inte är den lättaste att ta sig in på, det även för människor som pratar flytande svenska. Så varför tror Billström att Mohammed från Somalia kommer att kunna hitta ett jobb här, så fort han anländer? Utan socialt nätverk eller kännedom om något i det nya landet, så är han ju chanslös. Det vore ju lite som att stoppa huvudet i sanden om vi ska tro något annat. Sen om denna Mohammed från Somalia inte kan visa på några som helst identitetshandlingar vilket är vanligt förekommande när någon smugglas ut från sitt hemland, så får han inte heller arbeta, för hans identitet anses vara okänd.

Min fråga är detta, varför med denna ansats till generösare invandringspolitik där den som klarar av att försörja sig själv ska eventuellt kunna får privilegier medan det i dagens Sverige finns tiotusentals människor som arbetar vitt, betalar skatt, har ett samordningsnummer, men som Migrationsverket vägrar bevilja arbetstillstånd. Människor som gång på gång visar att de minsann klarar av att arbeta och visar på god vilja genom att betala sin skatt. Istället tar staten emot skatten, av någon som inte anses ha rätt att arbeta och uppehålla sig i Sverige och som till följd av detta inte har rätt att ta del av det svenska samhället, trots att skatten dras av varje månad. Det tycker jag är en viktigare som Billström gärna får ta och skriva ett debattinlägg om.

Asyl – en manlig grej 11 maj, 2010

I utlänningslagen anses en flykting vara den som känner en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd. Detta är definitionen för den som får flyktingstatus.

Enkelt eller? Nja inte riktigt så enkelt. Att en person blir flyktingförklarad idag av Migrationsverket är nästintill omöjligt. Och i synnerhet inte om det rör sig om en kvinna som blivit våldtagen, misshandlad eller våldsutsatts på annat sätt? Det är  inte tillräckligt, för att få asyl i dagens Sverige. Kvinnor i asylprocessen, ifrågasätts väldigt ofta,  avseende trovärdighet och på vilket sätt kvinnan lägger fram sina asylskäl samt att  Migrationsverkets inte alltför ofta ser en våldtagen kvinnas berättelse som en upptrappning av asylskälen om kvinnan av olika anledningar inte klarar av att berätta allt på en gång. Kunskap om skam, skuld, heder som många av dessa kvinnor har att leva med, tas det ingen som helst hänsyn till. En våldtäkt är inte tillräckligt för att få asyl. Det är inte heller tillräckligt om en kvinna är förföljd av sitt manliga nätverk i sitt hemland, då anses det att kvinnan kan få skydd av staten. Det är ju allmänt vedertaget att i många länder existerar inget sådant skydd såsom tillexempel en kvinnojour. I vissa länder finns det, men i form av att man isolerar kvinnorna i fängelseliknande institutioner, då det är det enda sättet att skydda dem.

När får kvinnor sina asylskäl erkända av den svenska staten då? Eller är trovärdighetströskeln för asylsökande kvinnor högre än för svenska kvinnor? Jag undrar även om det inte snart är dags att vi börjar debattera kring hur utredningar om dessa kvinnors situation sköts.

Visserligen ankommer det på den asylsökande att vid utredningen av ärendet lägga fram all relevant fakta och samarbeta. Det ligger också på den asylsökande att att få fram all tillgänglig bevisning som kan styrka den ansökan man gör. Men det kan inte krävas att asylsökande kvinnor att fritt och i detalj berätta om något så allvarlig angrepp på hennes person, såsom en våldtäkt faktiskt är.

Det är allmänt känt att våldtagna kvinnor, vid exempelvis rättegångar, behöver allt stöd de kan få, för att berätta om vad de utsatts för. Asylsökande kvinnor är även de i behov av stöd i sin process att kunna bearbeta våldtäkt, tortyr med mera. Det är därför av största vikt att Migrationsverket tar hänsyn till detta och inte, som så ofta, se det som en form av upptrappning av den asylsökandes berättelse och därmed inte som trovärdig.

Idag, får väldigt sällan kvinnor asyl om det enbart grundar sig på våldtäkt, sexuell förföljelse eller heder. Det anses inte vara några asylskäl enligt utlänningslagen!