Tänk på det här innan ni blir sambos

De allra flesta par i Sverige bor eller har bott i en samborelation innan de gifter sig. Vissa väljer inte att gifta sig alls. Vad är skillnaden mellan att gifta sig och bo sambo. För gifta par finns ju äktenskapsbalken att vända sig till för de regler som gäller de gifta. För sambos finns motsvarigheten till äktenskapbalken, i sambolagen.

Men vad många inte vet är att sambolagen inte är en direkt motsvarighet till äktenskapsbalken. Bara det faktum att äktenskapsbalken är 17 kapitel i lageboken medan sambolagen omfattar ett enda kapitel säger en hel del om att allt som är reglerat för gifta inte är lagstadgat för sambos.

Stora skillnader finns mellan de båda lagarna, ett exempel är att sambos inte ärver varandra, vilket gifta par gör. Det kan ju vara ganska bittert för många när den ena partnern avlider, när sambon som upplever sig som närmast anhörig inte ärver den avlidna. För par som har levt under en lång tid och där situation plötsligt ändras kan därför drabba den ene hårt.

Bodelningsrätten är inte heller lika omfattande, som gift som delar man lika på både ägodelar och skulder medan man som sambos delar enbart på bostad och bohag som man införskaffade sig under samboförhållandet. Med gemensamt bohag menas det som används för det gemensamma hemmet, till exempel möbler och köksutrustning. Däremot ingår inte bilar, fritidsutrustning, kläder, fritidshus och smycken. Det spelar ingen roll vem som äger eller har betalt bostaden eller bohaget då värdet av denna egendom ändå delas lika vid en separation eller ett dödsfall. Att vara gift är därför per automatik mer fördelaktigt ur ett juridiskt perspektiv.

För att undvika att det uppstår meningskiljaktigheter när förhållandet upphör eller om det oundvikliga händer, att någon avlider, så bör man därför i ett tidigt skede i relationen bestämma hur man önskar fördela den gemensamma egendomen och vad som händer om någon går bort. Det här kan man då förstås reglera genom ett samboavtal och/eller testamente. Det är därför inte kört för sambos, allt går att reglera och bygga upp ett skydd som är likvärdigt det som gifta par åtnjuter.

3 svar

  1. Hej,

    Tycker formuleringen ”Att vara gift är därför per automatik mer fördelaktigt ur ett juridiskt perspektiv”, är olycklig. För det första är det ett rätt generaliserande utlåtande för ett stycke som enbart bygger på antaganden om att ägande/prylar är det viktigaste i världen. För det andra, om man nu tycker att saker är så viktiga: varför utgå från att det bästa är att dela lika på precis allting?

    Vänligen, Eric

    • Hej Eric,

      Tack för ditt meddelande. Det är en intressant aspekt som du lyfter upp. Självklart är inte prylar/ägande det viktigaste som finns i livet och det är inte heller livsviktigt att dela på allt precis lika. MEN, tyvärr så finns det en hel del par som, när de väljer att gå skilda vägar, inte riktigt goda vänner. Det är då som ägande helt plötsligt blir livsviktigt och att det ska vara rättvist (eller mer fördelaktigt för ena parten). Så för att slippa en långdragen process, så sparar man både tid och pengar i att reglera sådant innan helt enkelt. Hoppas att du fått svar på dina frågor.

      Vänligen
      Nadja Hatem

  2. Hej igen,

    Tack för svar. Jag menar bara att det är stor skillnad på att säga att ”ägandeskapsförhållanden bör regleras” (som du säger nu, och vilket jag helt håller med om) och att säga att äktenskap, som reglerar dessa förhållanden per automatik, är det bästa sättet. Jag tycker mig ana att du/ni ändå förstår vad jag menar – och kanske rent utav håller med mig🙂 men skulle vilja förtydliga min kritik mot det första inläggetlite grann.

    Det jag vänder mig mot är att ni gör ett normativt och generalisernade ställningstagande genom att säga att ”äktenskap är bäst”. Ni säger förvisso att det går att ordna med samboavtal också, men man får ju verkligen känslan av att äktenskapet är att föredra. Och då undrar jag bara varför?

    Bortsett från de mer filosofiska invändingarna mot äktenskapet som institution, och synpunkter på att det ”traditionella” genomförandet (åtminstone i västvärlden) bygger på en tveksam symbolik i att kvinnan lämnas över från en man till en annan (à propos ägandeskap) kan man ju rent praktiskt tycka att det bästa inte alls är att dela lika på allting. Jag kanske vill fortsätta äga min bil, och min hustru kanske vill fortsätta äga sitt sommartorp t.ex. Då är ju inte äktenskapets reglering av ägandeförhållanden alls det bästa, som ni påstår i det ursprungliga inlägget, utan då måste vi ju ändå skriva papper. Och då kunde vi lika gärna bara ha fortsatt vara sambos -då hade samboskap varit ”det bästa”.

    Hälsningar,

    Eric
    10 hsp juridik🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: