Akutläge för ensamkommande barn

-Barnen får avslag på löpande band, trots mycket starka humanitära skäl. Barnens mående är extremt dåligt och risken för självmord eller annan katastrofal påföljd överhängande. Exempel på symptom som barn utvecklar är: extrema former av självskadebeteende såsom att sy ihop munnen, självsvält och att skära sig med kniv på olika delar av kroppen.

-Majoriteten av barnen kommer från Afghanistan. Har levt under miserabla förhållanden i Afghanistan, Iran och Turkiet. Majoriteten av dessa barn har först varit i Grekland där de har blivit behandlade som djur. Sedan har barnen ”fastnat” i minst ett annat europeiskt land. Där de frihetsberövats under undermåliga förhållanden tillsammans med vuxna och kriminella. Barn uppger att våldtäkter och annan kränkande behandling av myndighetspersoner är vanligt förekommande. Länder som barnen nämner är: Ungern, Bulgarien, England, Italien, Tyskland, Danmark, etc.

I Sverige diagnostiseras dessa barn med allvarliga former av PTSD, depressioner med psykotiska inslag, etc. Vissa barn vårdas på Barn och Ungdoms Psykiatriska kliniker med sk vårdintyg (Lagen om Psykiatriskt Tvångsvård, LPT). Men detta tycks inte få de ansvariga inom asylområden att rubba på sin bedömning att Dublinförordning står fast.

Gränspolis kopplas i större utsträckning i ett mycket tidigt skede. I vanliga fall kopplas polis först när barn avviker beslut om återföring. I nuläget kopplas gränspolis in om/när ungdomarna uppvisar ett dåligt mående. Migrationsverket överlämnar ärendet till gränspolis för verkställandet av ”svåra” fall. Gränspolis vill inte samarbeta med God man, Socialtjänsten eller boendet. Detta medför att ingen kan garantera ungdomarnas trygghet, vilket bidrar till att de lever under mycket stor stress, eftersom de inte vet när polis kan komma för att hämta dem. De är rädda på BUP, boendet och på gatan.

Barn och Ungdoms Psykiatriska kliniker saknar kompetens och utrymme för att erbjuda barnen en adekvat vårdform. Hälften av de intagna barnen på BUP i Malmö är ensamkommande barn. Psykiatrin saknar kompetens om asylprocessen och barnens traumatiska bakgrund och den mycket pressade situationen som barnen lever under, nonchaleras. Det är inte ovanligt att ensamkommande barn nekas tillträde på BUP på grund av att sjukvårdspersonal ifrågasätter barnens ålder eller att BUP anser att deras problematik handlar om asylprocessen eller att barnens mående är ett spel i hopp om att få stanna.

Barnen proppas fulla med psykofarmaka utan någon egentlig behandling eller lämplig uppföljning. De slussas runt mellan olika instanser inom Psykiatri och det förekommer att svår traumatiserade barn placeras på vuxenavdelningar eller rättspsykiatriska avdelningar, där de bältas många timmar i sträck och tvångsmedicineras med neuroleptika.

De frivilligas krafter räcker inte till. Väletablerade frivilligorganisationer arbetar nästan uteslutande med barn som fått PUT.

Det är ett rättsosäkert system. Det förekommer systemfel i ALLA led: från det privata till det offentliga. Barns öden hänger på vilka människor de träffar. Vilken God man de får, personal på boendena, socialsekreterare, läkare, handläggare på Migrationsverket, läkare och sjukvårdspersonal och vilken frivilligorganisation de vänder sig till.

Detta har socialarbetare, personal och goda män som inte vågar gå ut med sina namn pga rädsla för att förlora jobbet berättat för Asylgruppen i Malmö. För mer information kontakta Aida Ghardagian, aktiv i asylgruppen i Malmö på 0704 901 334.

There are no comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: