Hur vi blev entreprenörer

Jag Nadja Hatem växte upp i en familj med högutbildade föräldrar där pennan och boken alltid hade en central del i våra liv. Runt köksbordet florerade politiska och akademiska diskussioner och radion var alltid på så att vi kunde hänga med de senaste nyheterna. Framt till flykten till Sverige hade jag aldrig satt min fot i skolan, far min var min främsta lärare och den som såg till att jag kunde läsa, skriva och räkna på arabiska. Jag fick gå den hårda skolan, skolan där konsten att överleva var viktigast, alltså att tackla människor, nya miljöer, nya språk och att överleva oavsett miljö. Mitt entreprenörsskap föddes och frodades då, i min bakgrund och i den blandning som min uppväxt bjöd på.

Desamma för min kollega Anuta Sjunghamn som med en snarlik uppväxt tvingades att se möjligheterna istället för begränsningarna. För det är inte juristlinjen, Tv-soffan, Okejtidningarna eller mobiltelefonerna som har skolat oss till sanna entreprenörer av idag. 

En liten lektion om entreprenörsskap!

Entreprenörsskap kan definieras som ”förmågan att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter”. Entreprenörskapet får någonting att ändra riktning. Nya infallsvinklar hittas och utvecklas. En entreprenör skapar nya affärsverksamheter och organiserar marknaden på ett nytt sätt.

Ordet entreprenör har sitt ursprung i medeltidens Frankrike och var där en benämning på befälhavaren över ett större eller mindre antal legosoldater. På medeltiden hade furstarna inga stående arméer utan det vanligaste var att krigföringen lades ut på s.k. entreprenad. 

Den nutida neoklassiska föreställningen om entreprenören som en karismatisk ledargestalt utrustad med en intuitiv förmåga att tolka marknadens signaler har sitt ursprung i det sena 1800-talets irrationalistiska livsfilosofi. Enligt liberala och socialistiska kritiker ledde dessa föreställningar i sina yttersta konsekvenser fram till den nationalsocialistiska mytbildningen kring ledaren som utrustad med en mystisk förmåga att sammanfalla med och bemästra sitt folks öde.

Är vi entreprenörer? Kanske inte om vi levde på medeltiden i Frankrike för varken jag eller Anuta hade nog klarat av att leda en armé. Men om jag verkligen tänker efter, jo visst attans hade vi klarat det. Att leda en armé och driva ett företag från ingenting kräver samma egenskaper av sin ledare. Nästan som att man önskar att man kunde sättas i en tidsmaskin och återvända till medeltida Frankrike för att testa sina skills.

There are no comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: