Fortsatt etnisk och social snedrekrytering

Har du någon förebild? Hade du affischer på väggarna på dina idoler när du växte upp? Som företagare och entreprenör får man ofta frågan om man har en förebild eller någon som vi ser upp till. En fråga som inte alltid är så enkel att svara på eftersom man just som företagare ofta har valt en annan väg. Att vara egen är ofta en ständig jakt på att hitta någon man kan identifiera sig med och lära sig av. Med andra ord en ständig kamp att finna rätt personer att knyta till sig längs vägen. En sak är dock säker, förebilder är det som gör att man kan tro på sin idé, sina möjligheter och få känna att allt kan faktiskt vara möjligt. Ja, förebilder är helt enkelt A och O i den bästa världen för att man ska våga ta steget, oavsett vilken riktning den går.   

Jag Nadja Hatem, påbörjade mina juridikstudier hösten år 2000 vid Uppsala Universitet. På första föreläsningen, där över 300 förväntansfulla studenter befann sig, var vi fem studenter som uppenbart hade utomeuropeisk bakgrund. Med andra ord var snedrekryteringen, i vart fall till juristutbildningen, ett stort problem. Ett problem därför att rättsväsendet inte speglade hela den svenska befolkningens sammansättning.  

Det här ville Uppsala Universitet och juridiska fakulteten givetvis rätta till, varför man inför höstterminen 2003 öronmärkte 30 av 300 utbildningsplatser vid juristutbildningen åt sökande med två utlandsfödda föräldrar. Det gjordes i syfte att öka den etniska mångfalden på utbildningen. Detta ledde till att två etniskt svenska studenter nekades plats på juristutbildningen vid Uppsala universitet trots bättre betyg än sökande som antagits på den särskilda kvot för sökande med båda föräldrar födda utomlands, något som ledde till att Uppsala Universitet stämdes. Högsta Domstolen fällde universitetet i december 2006 för olaglig etnisk diskriminering och kvinnorna fick 75 000 kronor var i skadestånd.

Uppsala Universitet hade goda intentioner att åtgärda problemet, men valde kanske inte helt rätt väg att gå. 

Idag 12 år efter att jag började universitet, kvarstår samma problematik. Än idag lyser mångfalden inom de juridiska utbildningarna med sin frånvaro och det är inte alltför ovanligt att rådmän och motpartsombud än idag vid förhandlingar och dylikt i Sveriges olika domstolar utgår från att vi är tolkar och inte ombud. Det är lite skrämmande att utgångspunkten för dessa rådmän att en person med utomeuropeiskt utseende automatiskt representerar tolkyrket. 

Att det än idag råder fortsatt snedrekrytering till juristutbildningarna är ett stort problem när vi har en mångfald i Sverige där människor från hela världen finns.

Det tynger oss oerhört att veta att det inte har skett några märkbara förändringar på tolv år och att vi med vår bakgrund, kulturella arv och förståelse för andra människors bakgrund är sällsynta i Sverige. För det är nämligen så att det, trots allt, är så att människor helst vänder sig till en person som känner till deras bakgrund, har en djupare förståelse för vad de har i bagaget och en person som de kan känna förtroende för. Att den personen dessutom behärskar deras språk är då bara ett plus i kanten.  

Det tynger oss också oerhört när vi ofta agerar ombud, tolkpolis när vi förstår språket och samtidigt utgör ett psykologiskt stöd till våra klienter eftersom de är helt vilse i en snårig djungel där de varken hittar in eller ut. En person men med tre roller, alltså en ekvation som inte alla gånger går ihop.

There are no comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: