Archive for september, 2012

I Sverige kan man inte göra två saker samtidigt
25 september, 2012

Efter en mycket spännande kvällsdiskussion med Rebecca Lucander, VD på Allbright, kring män och kvinnor i arbetslivet, kvinnor i ledningsgrupper och kvinnlig representation i styrelsegrupper står det fortfarande klart- kvinnor är fortfarande underrepresenterade i alla ovanstående befattningar och det kvarstår en lång väg att gå.

AllBrights årliga rapport, ”En kartläggning av Sveriges bästa och sämsta företag för kvinnor att göra karriär”, som släpps idag visar följande;

  • att 40 procent av bolagen inte har en enda kvinna i sin ledningsgrupp.
  • att 75 procent av kvinnorna i ledningsgrupperna sitter på stabsfunktioner.
  • att kvinnor befordrar kvinnor. Av de 10 bästa bolagen har 5 kvinnliga VD:ar.
  • att antalet kvinnor i styrelsen inte påverkar hur många kvinnor som sitter i ledningsgruppen.
  • att hälsovårdsbranschen är bäst på att tillvarata kvinnors kompetens.

Med andra ord ganska mörka siffror och siffror som inte riktigt matchas med de otaliga diskussioner som pågår om jämställdhet mellan män och kvinnor. Som jurist, delägare och kvinna möts man av diverse frågeställningar som jag har svårt att tro att en manlig kollega skulle möta idag. Bara där bottnar det en extrem djup ojämställdhet, i hur människor förhåller sig till kvinnor som driver företag och i synnerhet kvinnor i vår bransch. Nästan alla frågor slutar med en enda fråga- hur ska du göra när du får barn? Kommer du då att lägga ner din verksamhet? Då brukar jag förklara att mitt företag inte är en hobby.

En mycket god vän till mig sa en mycket klok sak. Hon sa ”I Sverige kan man inte göra två saker samtidigt”. Det är något som jag verkligen har tagit till mig och som har stillat min inställning till att driva företag, ha familj och få det att gå ihop såsom det så vackert talas om så ofta- seminarier som alltid är fullsatta av kvinnor. För män verkar nämligen inte ha några problem med att få det att gå ihop.

Så hur ska vi få jobb och familjeliv att gå ihop? Jag är övertygad om att det kanske inte är meningen att man ska få det att gå ihop- eller snarare vad innebär det att få det att gå ihop? Att man kan sluta arbeta kl. 15.30 för att hämta barn på dagis? Eller att man ska ha hemlagat på bordet kl. 18.00 och läst en godnattsaga vid 19.30? Jag tror visst att man kan ha det så, men då tror jag, bittert eller ljuvt, att karriären får offras en aning. Självfallet beror det också på vilket jobb man har, men i min bransch har jag svårt att se att man kan ha det så. Om inte annat så är du borta ur gamet redan tidig eftermiddag och du är inte nåbar för dina klienter, vilket också innebär att man tappar sitt goda rykte och försvinner. Tycka vad man tycka vill om det.

‘”I Sverige kan man inte göra två saker”. Ja, för i Sverige är man antingen mammaledig eller arbetande kvinna. Man är antingen på jobb eller har gått hem för dagen. Man är antingen eller. Jag tror på fullt allvar att man kan komma en bra bit på vägen i karriären och i privatlivet om man vågade vara både ock! För till syvende och sist handlar det om vilken inställning man har till livet. Antingen är man allt eller så är man en sak i taget.

 

Dagen deportation började kallas återvändande
21 september, 2012

Från den 1 maj i år har det i den svenska utlänningsrätten införts nya regleringar som innebär relativt stora förändringar för den enskilde som söker uppehållstillstånd i Sverige. Bakgrunden till den nya regleringen är införlivandet av återvändandedirektivet som är resultatet av en överenskommelse mellan EU:s medlemstater. Syftet med direktivet är att skapa en form av kontinuitet inom EU genom att de olika lagstiftningarna har en gemensam grund.

Bland de förändringar som införts i den nya regleringen är införandet av ett återreseförbud det som påverkar den enskildes situation i störst utsträckning. Återreseförbudet fanns i viss mån i tidigare lagstiftning men berörde i princip bara personer som dömts för brott och förbudet har idag ett vidare tillämpningsområde. I korthet innebär ett återreseförbud att den enskilde inte får resa tillbaka till Sverige eller någon annan Schengenstat under en bestämd tid efter att denne avvisats eller utvisats. Förbudstiden kan vara mellan ett till fem år.

Ett återreseförbud kan meddelas den enskilde under olika förutsättningar. När den enskilde meddelas ett avvisnings – eller utvisningsbeslut får denne en tidsfrist på två till fyra veckor att frivilligt lämna landet. Även om det låter fördelaktigt att den enskilde får en frivillig tidsfrist så är ett återreseförbud konsekvensen av att fristen överskrids.

I vissa fall kan återreseförbudet meddelas direkt i samband med att den enskilde får sitt avvisnings- eller utvisningsbeslut. Detta kan exempelvis ske om det anses att det finns en risk för att den enskilde avviker.

Beslutande myndigheter har även fått ett nytt verktyg i form av en lista som beskriver omständigheter som kan tas med i bedömningen om det finns en risk att den enskilde avviker efter ett utvisingsbeslut. Många av de grunder som finns med i listan ger dessvärre utrymme för godtyckliga bedömningar som kan vara till nackdel för den enskilde. Ett exempel på detta är bedömningsgrunden att den enskilde uppträtt under en identitet som varit felaktig. Detta kan vålla problem då det finns många migrationsrättsliga ärenden där det är svårt att klarlägga den enskildes identitet pga. avsaknad av id-handlingar eller enkla felskrivningar från myndigheternas sida. Det finns exempel på ärenden där den enskilde mot sin vilja påståtts vara någon annan. I dessa fall kan den enskilde genom en alltför godtycklig bedömning anses vara en risk för avvikelse och därigenom riskera ett återreseförbud på lösa grunder.

I många länder används uttrycket deportation när man pratar om utvisning av människor. Begreppet är kallt men utan tvekan väldigt tydligt och lämnar ingen i ovisshet över den faktiska innebörden av en utvisning. Med bakgrund av detta är det inte ovidkommande att ställa sig frågande till vad man inom EU och Sverige vill sända för signaler när man använder det varma och smått nostalgiska uttrycket återvändande.

Det skriftliga bevisets värde – En nationalitetsfråga
18 september, 2012

De flesta jurister anser att våra viktigaste handlingar ska dokumenteras i skrift, om inte för att undvika oklarheter parterna emellan så för att bevisvärdet av skriftliga handlingar är högt.

Rådande praxis inom migrationsrätten visar dock att bevisvärdet av skriftliga handlingar är kraftigt varierande beroende på dokumentens beskaffenhet. Handlingar från länder där den tekniska utvecklingen gått långsammare än i Sverige, exempelvis Irak och Somalia, tillmäts idag ett lägre bevisvärde än motsvarande handling från ett I-land. Detta även om det är fråga om en officiell handling utställd av en myndighet. Detta leder inte bara till problem för individen som kan få svårt att bevisa sina skyddsskäl utan också till en bevisvärdespresumtion som ofta ålägger den sökande en allt för stor bevisbörda. Denna presumtion står nämligen i direkt konflikt med principen om tvivelmålets fördel, the benefit of the doubt.

Denna princip innebär att en asylsökande skall få en lättnad av sin bevisbörda då han eller hon gjort ett ärligt försök att styrka sin berättelse och hans eller hennes allmänna trovärdighet inte ifrågasätts. Det faktiska resultatet av denna principkrock blir att trovärdigheten hos en asylsökande från ett land där handlingar och dokument typisk sett är av enklare beskaffenhet ifrågasätts direkt då bevisning åberopas, vilket ger att den asylsökande går miste om den bevislättnadsregel som tillkommit för att skydda honom eller henne i just sådana situationer.

Ett vägledande avgörande behövs för att skapa klarhet i en fråga som inte sällan ställer till det och som idag innebär att det skriftliga bevisets värde är en nationalitetsfråga.

Gästbloggare: Jonas Flodström

Lika ska bedömas lika!
14 september, 2012

De personer som ansökt om uppehållstillstånd, men fått avslag på sin ansökan och där ärendet slutligt kommit att avgöras, kan stoppa en kommande utvisning genom en ansökan om verkställighetshinder där man visar på att det finns nya omständigheter i ärendet som gör att ett återvändande till hemlandet inte är i överensstämmelse med utlänningslagen. Den ansökan görs då till Migrationsverket som efter en individuell prövning av de uppgivna omständigheterna i ärendet bedömer om det finns skäl att stoppa avvisningen eller utvisning och bevilja uppehållstillstånd.

Att en individuell prövning görs är positivt, då det innebär att varje person bedöms utifrån de omständigheter de själva uppgivit. Det så länge den individuella prövningen faktiskt också bara bygger på den sökandes omständigheter.

Som jurist kan man, kanske till många klienters besvikelse, aldrig lämna någon garanti för utgången i ett ärende, då även ärenden rörande samma fråga kan skilja sig åt när det väl kommer till omständigheterna och bevisningen. Men ju mer snarlika ärendena är, ju fler omständigheter som överensstämmer ärendena emellan och när bevisningen är nästintill likvärdig, söker man som jurist trygghet i praxis, både från ärenden man själv haft samt från de rättsfall som berör den aktuella frågeställningen. Man försöker, beroende på erfarenhet och kunskap, bilda sig, i vart fall, en preliminär bedömning av ärendets utgång. Man förlitar sig på lagstiftningen och den tolkning den fått i praktiken, man förlitar sig helt enkelt på att rättssäkerheten håller och att lika ska bedömas lika.

Något som svider extra hårt, när två personer, med liknande bakgrunder som ansökt på samma grund, liknande omständigheter och bevisning, får två helt motsatta beslut. Inte sällan kommer då frågor om beslutet, positivt som negativt, även påverkats av den enskilde beslutsfattarens bedömning av ärendet eller om skillnader som när i veckan eller vilken tid på dygnet ansökan ges in påverkar. Tankegångar som jag omedelbart avfärdar och av principiella skäl inte vill instämma i. Men vad är min förklaring, vad är mitt motargument? Den individuella prövningen som gjorts?

Nu kanske många av er tänker, om du vill ha en ny bedömning av ärendet så är det väl bara att överklaga till högre instans. Beklagligt nog måste jag då informera om att dessa beslut, alltså avslagsbeslut på en ansökan om verkställighetshinder på grund av familjeanknytning inte går att överklaga. Det tar slut där.

Vardagsjuridik för alla- välkomna på en kväll med oss!
4 september, 2012

Hatem & Sjunghamn Juristbyrå inbjuder Er till en kväll med matnyttig juridisk information som rör ditt privata liv.

Under kvällen kommer vi att beröra familjerätten, migrationsrätten och straffrätten och vad du ska tänka på om du blir utsatt för brott. Vi informerar om familjerättens olika områden där fokus läggs på skilsmässa, vårdnadsfrågor om barn och bodelningsfrågor. Vi kommer även att beröra frågor om hur man får uppehållstillstånd genom asyl, anknytning och arbetstillstånd.

Du kommer därefter att få möjlighet att ställa dina frågor under kvällen och få en kort kostnadsfri konsultation av ditt juridiska ärende och frågeställningar efter seminariet.

Seminariet erbjuds på svenska och arabiska.

Datum och tid: 15 september kl. 16.00.
Plats: ABF Sörmland
Kungsgatan 14, 630 14 Eskilstuna