Archive for februari, 2013


26 februari, 2013

Vi har alltsedan debatten om REVA-projektet sattes igång genomgående fått höra försvarstalet; Sverige är det land som tar emot flest skyddsbehövande. Sverige har en rättssäker asylprocess. De som uppehåller sig här utan tillstånd och har ett avvisnings- eller utvisningsbeslut har inget skyddsbehov. Dessa personer bryter mot lagen, varför de är att se som kriminella och därför ska utvisas till sina respektive hemländer.

 Så låt oss se på detta!

  • ”Sverige är det land som tar emot flest skyddsbehövande.”

Hur denna respons utgör någon som helst förklaring eller försvar till REVA-projektet är svårt att finna en logisk förklaring till. Det har inte på något sätt att göra med REVA-projektet.

  • ”Sverige har en rättssäker asylprocess.”

Sverige bryter tragiskt nog mot både FN:s tortyrkonvention samt fälls tyvärr inte alltför sällan av Europadomstolen för brott mot de mänskliga rättigheterna, varför uttalanden som att asylprocessen är rättssäker kan bli lite ihålig.

  • ”De som uppehåller sig här utan tillstånd och har ett avvisnings- eller utvisningsbeslut har inget skyddsbehov.”

Jag avser inte att upprepa mig, utan hänvisar enbart till vad som anförts ovan.

  • ”Dessa personer bryter mot lagen, varför de är att se som kriminella, och ska därför utvisas till sina respektive hemländer.”

Sverige som land bryter redan mot undertecknade folkrättsliga konventioner. Genom att utvisa människor som har ett avvisnings- eller utvisningsbeslut mot sig riskerar vi som land att bryta ytterligare mot våra undertecknade folkrättsliga konventioner, vilket underminerar landet Sveriges ambition att vara världsledande och humanitärt.

För mot bakgrund av bristerna i rättssäkerhet som ändå får anses föreligga inom migrationsrätten, kan vi  med säkerhet verkligen säga att de vi utvisar saknar skyddsbehov?

Annonser

Inbjudan till juridisk seminarieserie
19 februari, 2013

Hatem & Sjunghamn JuristbyråNu anordnar vi för andra året i rad en mycket uppskattad juridisk seminarieserie i tre delar inom våra specialstområden, familjerätt, migrationsrätt och brottmål.

Tid:               Den 8, 15 och 22 april 2013 kl. 18.00 – 20.00

Plats:             Rådmansgatan 72, 113 60 Stockholm

Anmälan:      Anmälan sker senast den 18 mars 2013 på info@hatemsjunghamn.se. Utbildningen är kostnadsfri, men på grund av begränsat antal platser skulle vi uppskatta om Ni, i det fall Ni inte kan komma, hittar en ersättare eller kontaktar oss omgående, dock senast den 25 mars 2013

Föreläsare:     Anuta Sjunghamn och Nadja Hatem

Aktörer inom kvinnojourer, brottsofferjourer och andra verksamma inom frivilligorganisationerna har företräde. Övriga intressenter har möjlighet att delta i mån av plats.

Välkomna!

 

 

 

De bortglömda barnen
12 februari, 2013

Innan debatten kring begreppet barnfattigdom upphör och när jakten på papperslösa intensifieras, finns det anledning att påminna om barnfamiljerna som lever gömda i Sverige. Gömda för att de fått avslag i alla instanser på sina ansökningar om att få uppehållstillstånd och alldeles för rädda för att ens tänka tanken att återvända till sina hemländer. Vi, som arbetar som volontärer inom Läkare i Världen, möter dem varje vecka på kliniken för papperslösa. Där kan vi bistå med medicinsk vård, psykosocialt stöd och juridisk rådgivning.

Men de vi träffar ger oss en djupt tragisk inblick i människors utsatthet. Det vi ser är barnfamiljer med mödrar, som helt tappat hoppet och inte längre förmår se till sina barns behov av uppmärksamhet, närhet och ömhet. Mödrar med svarta ögon, som inte kan eller orkar hantera de hemska upplevelser, de varit utsatta för i form av gruppvåldtäkter och misshandel ofta inför barnens ögon. Mödrar som inte förmår tala med någon om detta, inte ens med sina män, om de har några. Mödrar som går in i apati, som sen smittar av sig på barnen. Fäder som tappat fotfästet och inte kan hantera situationen. I väntan på ingenting försvinner tilltron till en framtid och att ta sitt liv ses som den enda lösningen. I ett rum på sex kvadratmeter bor en apatisk mamma, en suicidal pappa och två söner. Den ena sonen ligger med sond och har slutat kommunicera. Någon annanstans bor en skuldtyngd mamma, som tystnat och avskärmar sig, tillsammans med sina två tonårsbarn. Barn som får ta över allt ansvar för sitt gömda liv i Sverige. Barn som får flytta från det ena boendet till det andra, nu senast ett iskallt rum med kackerlackor för 3.000 kr i månaden. Alla lever de med den ständiga oron och rädslan att bli upptäckta av polisen och tillbakaskickade till sina hemländer, som de en gång tvingats fly ifrån.

Barnens utsatthet är total och de finns här – mitt ibland oss.

Marianne Gillgren