Målsägandebiträdet – Offrets blygsamma riddare

Varje år anmäls omkring 1 300 000 brott i Sverige enligt Brottsförebyggande rådet. Detta innebär dock inte att det finns lika många eller fler offer för brottslighet men en stor del av dessa brott är riktade mot enskilda personer. Dessa offer kommer genom detta att bli delaktiga i den process som i bästa fall startar med en polisanmälan och avslutas med en fällande dom. Fullt så enkelt är det emellertid inte, något som tydligt illustreras av att det finns ett stort mörkertal avseende hur många brott som begås per år i landet eftersom långt ifrån alla begångna brott anmäls av offret. Anledningarna till detta kan vara flera men två av de vanligaste torde vara att offret inte vågar anmäla förövaren eller att en anmälan river upp allt för många minnen från brottstillfället varför offret hellre avstår från att anmäla. Dessa två faktorer spelar sedan en stor roll även efter att offret tagit mod till sig och anmält brottet. I många fall kommer detta till och med att prägla hela den efterföljande processen.

Här kommer målsägandebiträdet in i bilden. Målsägandebiträdet är en jurist eller advokat som ska ge brottsoffret, målsäganden, stöd och hjälp under processen men också föra offrets talan exempelvis när det kommer till skadeståndsfrågan. Alla som utsätts för brott har dock inte rätt till ett målsägandebiträde. De brott som främst ger rätt till ett sådant är brott mot person där fängelse kan bli straffet för gärningsmannen. Exempel på sådana brott är misshandel, rån och sexualbrott.

Ett målsägandebiträde förordnas i målet på begäran av målsäganden och är i de fall begäran beviljas gratis för målsäganden. Det är alltså frivilligt att ha ett målsägandebiträde om förutsättningarna är förhanden och om målsäganden avstår från denna möjlighet så tar åklagaren över viss del av målsägandebiträdes uppgifter. Det är här därför viktigt att se skillnaden mellan rollerna hos de inblandade i processen. Åklagaren är statens, det allmännas, företrädare i målet och har som främsta uppgifter att utreda brottet, väcka eventuellt åtal och sedan framträda för det allmännas räkning i domstolen. Åklagaren har alltså ingen direkt koppling till målsägaren. På andra sidan från åklagaren sitter den misstänktes försvarsadvokat som inte heller kommer att tillvarata målsägandens intresse, varför en målsägande utan biträde ofta får förlita sig på domstolens goda vilja. Målsägandebiträdet fyller alltså en viktigt roll trots sin minst sagt begränsade tid i rampljuset!

Den som läser kvällstidningar, eller mer saklig press också för den delen, ser ofta att förundersökningar lagts ner och att åtal därför inte väckts vilket ofta framställs som om att inget brott har begåtts. Detta är en läsning som självklart sätter offret i en ansträngande situation då detta samband inte är fullt så enkelt som media ofta vill framhålla. Det är åklagarens jobb att utifrån förundersökningen besluta om åtal ska väckas. Åklagaren har i de flesta typer av brott en så kallad åtalsplikt, vilket innebär att han eller hon måste väcka åtal om bevisningen i målet bedöms räcka till en fällande dom. Det går därför inte som många tror att ta tillbaka sin anmälan. Kraven för att ett åtal ska väckas är dock högt ställda varför det inte går att säga att inget brott har begåtts baserat på att åklagaren inte väckte åtal.

Om åklagaren väljer att lägga ner förundersökningen är det viktigt att skälen för detta beslut motiveras och är sakliga för att offret ska kunna ta detta till sig och finna förståelse. Uteblir denna del riskerar offret att känna sig övergiven och misstrodd och därför tappa tron på rättsväsendet. I denna situation finns det därför också möjlighet för offret att begära en överprövning av beslutet. Denna sker hos den lokala polisen eller hos den åklagarkammare som beslutade att inte väcka åtal.

Om åtal däremot väcks inleds den del av brottmålsprocessen som de flesta är bekanta med; rättegången. Denna kan pågå allt från någon timme till flera dagar men arbetet kring denna pågår under lång tid både innan och efter. För målsäganden kommer tiden innan rättegången främst att handla om förhör där hon eller han kommer att få berätta vad som hänt för att åklagaren ska kunna bilda sig en uppfattning om brottet. Tiden efter rättegången handlar för målsägandens del om psykologisk bearbetning av vad som hänt och en stor ovisshet om utgången av målet infinner sig lätt. I båda dessa delar spelar målsägandebiträdet en viktig roll som stöttepelare och för att förklara rättegångens olika skeenden för målsäganden, för även om rättegången i sig kan vara kort så kan dess verkningar pågå under en mycket lång tid för offret som ofta upplever denna tid som mer påfrestande än själva brottet.

Med denna korta presentation av brottmålsprocessen ur målsägandens perspektiv vill vi visa att det inte alla gånger är så enkelt som vi tror, att den färgskala som processen målas i inte alltid är svart eller vit och att vi måste se på processen med detta i beaktan.

There are no comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: