Archive for the ‘Familjerätt’ Category

Från Strindberg till Mahr
1 oktober, 2013

”Det tycks mig som om vi samtliga voro berusade…” Det var den första fullständiga svenska meningen som författaren Theodor Kallifatides sa på en kräftskiva. En aningen Strindbergskt kan man tycka, men det är inte särskilt märkligt då han lärde sig svenska språket just med hjälp av Strindbergs stora verk Fröken Julie, som han översatte från svenska, till engelska och senare till grekiska. För på 60-talet fanns det inga lexikon mellan svenska och grekiska, han tvingades gå en omväg. På det här sättet lyckades Theodor Kallifatides på några få år gå från potatisskalare, till lärare i praktisk filosofi och senare debutera som författare. Resten är en fantastisk historia, som är mäkta imponerande. Idag har vi SFI-skolor och Sverige har kommit en aningen längre än 60-talets Sverige. Men fortfarande krävs det oerhört mycket från den enskilde att lyckas i det här landet, med att lära sig det svenska språket och komma ut på arbetsmarknaden. Det här nyhetsbrevet vill vi därför tillägna de s.k. främmande rättsinstitut som uppstår även inom vårt svenska rättsväsende, i takt med att fler och fler människor i Sverige har anknytning till andra länders rättsväsenden. Låt oss börja med det här om Mahr!

Vad är mahr egentligen? Mahr kallas den tradition i de muslimska Shari’a-lagarna som innebär att mannen ger kvinnan en gåva eller summa pengar vid ingående av äktenskap. Den kan liknas vid den svenska seden om brudpeng. Mahr är inte att jämföra med betalning för kvinnan utan dess huvudsakliga ändamål är att ge kvinnan det ekonomiska stöd hon behöver vid eventuell äktenskapsskillnad eller vid makens dödsfall. Eftersom kvinnan inte kan ärva det gemensamma hemmet ska mahr alltså möjliggöra starten av ett nytt liv.

Avtalet om mahr kan se olika ut beroende på vilken sedvänja som är gällande i det muslimska landet, men ett vanligt tillvägagångssätt är att reglera mängden mahr i äktenskapskontraktet. Vanligtvis formuleras avtalet så att kvinnan erhåller en del vid kontraktets tecknade och resterande del vid äktenskapsskillnad eller makes död. Således blir mahr kvinnans enskilda egendom som hon fritt får förfoga över och hennes anhöriga får möjlighet att ärva egendomen när hon och hennes make gått bort. För de fall mahr inte reglerats i äktenskapskontraktet avgörs mängden utifrån en lämplighetsbedömning. Bedömningen grundas på kvinnans sociala ställning och faktorer som familjens status, kvinnans ålder, utbildning, utseende och sexuell erfarenhet tas i beaktande.

All egendom som inte är förbjuden att sälja eller använda enligt Shari’a-lagarna kan utgöra mahr. Exempel på detta är smycken, fast eller lös egendom, pengar, utbytbara varor och nyttjanderättigheter. Egendom som är förbjudna av islam, såsom alkoholhaltiga drycker, svin och kött av döda djur kan dock aldrig utgöra mahr.
När en mahr-överenskommelse har aktualiseras i familjerättsliga mål har domstolarna haft svårt att hitta en motsvarighet i den svenska lagstiftningen. De har därför valt att bedöma avtalet utifrån allmänna förmögenhetsrättsliga principer om avtalsfrihet. I de fall tvångsäktenskap förekommit har domstolarna bedömt överenskommelsen som stötande och avtalet har därför ansetts ogiltigt. Oavsett hur domstolarna väljer att tolka dessa utländska avtal kan det med säkerhet slås fast att globaliseringen bidrar till en ökad förekomst av dem.

I de flesta fall i Sverige där en tvist om Mahr föreligger och där svensk domstol är involverad, tvingas den som vill ha ut sin mahr att driva en civilrättslig process kring mahr. Internationella privaträttsliga och civilrättsliga regler kan då tillämpliga.

Annonser

Familjerättsskola del II- Bodelningen
11 juni, 2013

Många par skriver idag antingen ett äktenskapsförord eller ett samboavtal (beroende på den relation som paret ingår) antingen i samband med relationens inledande eller under relationen, där de tillsammans i förväg bestämmer vilken/vilka egendom/ar som ska utgöra gemensam egendom och hur denna egendom ska fördelas vid en framtida separation. Kanske inte den absolut mest romantiska överenskommelse ett par kan ingå, men absolut en handling som kan förenkla bodelningen vid en separation.

Självklart finns det inga som helst juridiska krav på att ett par måste skriva ett äktenskapsförord eller ett samboavtal och för de par som i förväg inte bestämt vad som utgör gemensam egendom och hur denna egendom ska fördelas vid en bodelning kan lösa dessa frågor i samband med eller efter separationen.

Om paret är gifta och är överens så kan de bestämma att en bodelning ska ske i enlighet med deras överenskommelse. Parterna kan då själva eller med hjälp av en jurist skriva ned överenskommelsen där det redogörs för hur bodelningen ska göras och skicka in den till Skatteverket för registrering. Någon motsvarande registreringsmöjlighet av bodelningen finns inte för sambor.

Skulle det däremot finnas oenigheter i fråga om bodelningen som paret inte kan lösa sinsemellan och heller inte med hjälp av ombud, så kan de vända sig till domstolen för att ansöka om att en bodelningsförrättare ska utses, som kan hjälpa till med bodelningen genom att besluta om vad som ska ingå i bodelningen, hur det ska värderas och sedan fördelas mellan paret.

Sambor har precis som de som är gifta rätt till en bodelning, men det finns skillnader och begränsningar vilka hänsyn måste tas till, såsom vad som utgör sambors egendom, då t.ex. enbart sambornas gemensamma bostad och bohag normalt ingår, samt när det gäller tiden för att begära bodelning, då en part som vill ha en bodelning måste begära detta inom ett år från den dag då samboförhållandet upphörde.

I övrigt finns det en djungel av praxis på området för att här kunna redogöras för och ovanstående är väldigt generell information som enbart är till för en fingervisning.

Familjerättsskola del I- Skilsmässa/Separation
23 maj, 2013

I samband med en separation uppkommer oftast frågan om vem som ska bo kvar i den gemensamma bostaden tills dessa att bodelningen är klar, vilken egendom som är gemensam och ska ingå i bodelningen och hur den egendomen ska fördelas.

Men en separation kan, beroende på familjesituationen – alltså om det finns barn med i bilden, även ge upphov till andra frågor såsom frågan om var barnets ska bo, vem som ska bestämma i frågor avseende barnet och i vilken utsträckning barnet ska få möjligheten att träffa båda sina föräldrar.

Låt oss titta närmare på separation och skilsmässa i den första delen i vår familjerättsskola!

Makar som gift sig avslutar relationen och äktenskapet genom en ansökan om äktenskapsskillnad. Denna ansökan kan göras antingen gemensamt av makarna eller bara av den ena parten. Om ansökan görs och undertecknas av båda makarna gemensamt och det inte finns några barn under 16 år som någon av makarna har vårdnaden om och varaktigt bor tillsammans med, kan domstolen besluta om skilsmässa utan någon betänketid.

Det betyder inte att skilsmässan går igenom omgående, utan viss administrationstid för domstolen kommer att finnas. Men är det så att det finns barn under 16 år eller om ansökan enbart görs av den ena parten så kommer skilsmässan inte kunna gå igenom förrän en betänketid om sex månader hunnit löpa.

Det finns dock ett litet undantag som gäller makar som levt åtskilda sedan minst två år innan ansökan. Även om ansökan om skilsmässa enbart görs av den ena parten och trots att det finns barn under 16 år, kan domstolen besluta om skilsmässa utan betänketid, om den part som säger att de levt åtskilda i minst två år kan styrka det, t.ex. genom utdrag ur folkbokföringen.

För sambor finns det inte någon ansökan om upphörande, utan samboförhållandet anses ha upphört när samborna eller någon av dem ingår äktenskap, flyttar isär eller avlider. Även åtgärder som att den ena sambon ansöker om en bodelningsförrättare, om rätt att bo kvar i bostaden eller väcker talan om att överta bostaden medför att samboförhållandet är att anse som upphört.

Blind rättvisa!
6 maj, 2013

Lagen, hur objektiv den än må vara, utövas till syvende och sist av människor, människor som har ett förflutet, ett bagage som formar deras glasögon, människor som hur objektiva de än tror sig vara, är färgade av sin bakgrund och sin omgivning.

Låt oss titta på mammor och pappor som, efter mycket om och men, hamnar i en vårdnadstvist. En slitsam vårdnadstvist, inte bara för föräldrarna utan faktiskt mest för barnen.
Ett vanligt scenario. En mamma och en pappa är inte överrens om barnen, vart de ska bo, hur länge de ska vara hos den ene och den andre, om de får färga håret grönt eller inte, om de får åka på semester till ett visst land eller inte. Ibland kommer föräldrarna från ett annat land än Sverige, ibland inte. Ibland är de muslimer, ibland inte.

Processen sätts igång, ombud stämmer med hull och hår, ensam vårdnad och intermistiskt (genast) ska det vara. Helst inget umgänge heller. Snabbupplysningar från socialtjänsten inhämtas, som inte annat än redogör för var föräldrarna står. Det sätts ut en muntlig förberedelse (sammanträde hos tingsrätten), det är gråt och tandagnisslan, har man tur enas man om något och drar tillbaka några av sina yrkanden (krav) annars fattas beslut av rådmannen (domaren), som man får lov att infinna sig i.

Det efterföljande spelet är att man följer beslutet, är i sitt bästa essä, träffar familjerätten och redogör för sin inställning varefter de fattar en rekommendation till domstolen inför dess sista avgörande. Det sätts ut en huvudförhandling (det som vanliga dödliga kallar rättegång) oftast en hel dag eller två med massor med vittnen. Domstolen fattar sitt beslut, oftast baserat på den rekommendationen som familjerätten avgett kring frågan om vårdnad, boende och umgänge. Slut. En process som tar ungefär ett år.

Både mammor och pappor är många gånger – pga. brist på bevisning – i händerna på familjerätten och domaren och deras inställning, värderingar och fördomar. Har de tur kan fördomarna slå till deras fördel, har de otur så inträffar det motsatta. Det är sällan vi ser ett vårdnadsärende där någon inte hamnar i klorna på monstret fördom – oavsett vem av dem som är vår klient. Speciellt när vi företräder båda mammor och pappor.

En kvinna från ett land i Mellanöstern är utsatt för hedersrelaterat våld och en man från ett land i samma region med största sannolikhet kommer att kidnappa sina barn och bosätta sig i sitt forna hemland. Frågor om kontroll och makt är genast mycket viktiga. Men inte om föräldrarna är etniskt svenska och den ena parten vägrar utge barnen när det är dags för umgänge. En kvinna som gjort många polisanmälningar som är nedlagda, hon är en aningen hysterisk. Och en far som hellre åker Finladsfärjan och super en helg istället för att utöva umgänge med sina barn, måste ju få ha lite kul. Ja så ser det faktiskt ut. För i en vårdnadstvist agerar inte bara föräldrarna, utan ombud, socialtjänstpersonal, umgängesstöd, vittnen, rådmän och nämndemän. Alla har fördomar. På något sätt.