Archive for the ‘Migrationsrätt’ Category

Imorgon gäller det
20 juni, 2016

Imorgon, tisdag den 21 juni 2016, röstar Riksdagen avseende det av regeringen framlagda och mycket omdebatterade lagförslaget om en ny, ytterst restriktiv reglering på migrationsrättens område som har som syfte att kraftigt begränsa andelen asylsökande i Sverige. För det fall lagförslaget vinner bifall kommer den att träda i kraft den 21 juli 2016 för en period om tre år och gälla samtliga som ansöker om skydd i Sverige efter den 24 november 2015. Lagförslaget innebär i korthet främst följande.

  • Ett frångående från huvudregeln att flyktingar och alternativt skyddsbehövande i första hand ska beviljas permanent uppehållstillstånd, på så vis att samtliga som beviljas skydd, förbehållet kvotflyktingar, enbart kan beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd. Detta medför att flyktingar inledningsvis enbart kommer kunna beviljas ett tillfälligt uppehållstillstånd om maximalt tre år, medan alternativt skyddsbehövande kan beviljas uppehållstillstånd om maximalt 13 månader. Vad avser övriga skyddsbehövande kommer de, för det fall remissförslaget går igenom, inte kunna beviljas uppehållstillstånd över huvud taget och beträffande barn kommer enbart deras hälsotillstånd kunna motivera beviljande av permanent uppehållstillstånd.
  • För alla dem som är alternativt skyddsbehövande och som har ansökt om skydd efter den 24 november 2015, har de ingen rätt till familjeåterförening. Vad avser flyktingar ska de även fortsättningsvis berättigas rätt till familjeåterförening, dock enbart i förhållande till make, sambo och barn under 18 år.
  • Det tidigare gällande kravet på anknytningspersonens möjligheter att försörja sig själv kommer, för det fall lagförslaget röstas igenom, medföra ett utvidgande av detta krav till att även omfatta de familjemedlemmar som vill komma till Sverige på anknytning, med undantag för de situationer att anknytningspersonen är ett barn och för de fall där den anhörige ansöker om uppehållstillstånd inom tre månader från det att den skyddsbehövande har beviljats uppehållstillstånd.
  • Möjligheterna att få skydd i Sverige på grund av synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter, det som tidigare utgjordes av så kallade humanitära skäl, kommer att begränsas på så vis att det kan beviljas enbart om det i annat fall skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande att avvisa eller utvisa personen.

Vi och majoriteten av remissinstanserna har kritiserat det nya inhumana lagförslaget. Imorgon är det upp till Riksdagen.

 

 

 

 

 

Annonser

Regeringens nya lagförslag- en skärpning av flyktingmottagandet
26 november, 2015

Regeringen har den 24 november med statsministern och vice statsminister presenterat nya regler för att begränsa antalet asylsökande i Sverige. Med anledning av det stora antal asylsökande som kommit till Sverige på senare tid, har regeringen nu föreslagit en rad åtgärder för att ”skapa andrum för svenskt flyktingmottagande” genom att minska antalet personen som söker asyl och beviljas uppehållstillstånd i Sverige.

Regeringens förslag på åtgärder

Lagen ska, med undantag av vad som framgår av nedan, gälla för de asylbeslut som fattas under perioden som lagen är giltig. Den är tillfällig med en giltighet på tre år och innebär följande tidsbegränsade undantag från regler i utlänningslagen:

  • Tidsbegränsade uppehållstillstånd för alla skyddsbehövande utom kvotflyktingar

Flyktingar och alternativt skyddsbehövande som beviljas skydd i Sverige ska beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd. Flyktingar ska vid första prövningstillfället beviljas uppehållstillstånd i tre år och alternativt skyddsbehövande i ett år. Tillstånden ska kunna förlängas. Huvudregeln ska även vid förlängning vara att ett tidsbegränsat tillstånd beviljas.

Undantag gäller de barn och deras familjer som registrerat sin ansökan innan uppgörelsen presenterats och som fortfarande vistas i Sverige. För dem gäller befintliga regler förutsatt att barnet vid beslutstillfället fortfarande är under 18 år. Därtill ska det vara möjligt att beviljas permanent uppehållstillstånd när det första tillfälliga uppehållstillståndet löpt ut om man kan uppvisa en taxerad inkomst på en nivå som det går att försörja sig på.

Kvotflyktingar ska även fortsättningsvis beviljas permanenta uppehållstillstånd.

  • Begränsad rätt till anhöriginvandring för skyddsbehövande med tidsbegränsade tillstånd.

Flyktingar med tidsbegränsade uppehållstillstånd ska bara kunna återförenas med sin kärnfamilj. När det gäller makar ska det krävas att båda parter är minst 21 år för att rätt till familjeåterförening ska medges. Alternativt skyddsbehövande som har tidsbegränsade uppehållstillstånd ska inte ha rätt till familjeåterförening.

  • Skärpta försörjningskrav.

Ett försörjningskrav ska gälla vid all anhöriginvandring utom när flyktingar ansöker om familjeåterförening under de tre första månaderna efter att flyktingstatus beviljats.

Försörjningskravet ska utvidgas till att omfatta även ett krav på att anknytningspersonen ska kunna försörja familjemedlemmen som kommer hit.

  • Övriga skyddsbehövande har inte rätt till uppehållstillstånd.

Kategorin övriga skyddsbehövande ska inte ha rätt till uppehållstillstånd.

  • Bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen/särskilt ömmande omständigheter ska ersättas av en bestämmelse som medger att uppehållstillstånd kan beviljas av humanitära skäl i vissa mycket begränsade undantagsfall.

Det ska inte finnas någon särskild bestämmelse om uppehållstillstånd för barn dock ska portalparagrafen om barnets bästa vara fortsatt tillämplig.

  • Regeringen vill införa medicinsk åldersbestämning av asylsökande tillämpas

Frågan om en asylsökande är under 18 år är viktig för både boende och omvårdnad såväl som i frågan om uppehållstillstånd. Det gäller att finna en ordning så att medicinsk åldersbestämning av asylsökande kan tillämpas i de fall det saknas tillförlitliga handlingar som kan säkerställa en persons exakta ålder och då det kvarstår tvivel om den ålder som uppgetts.

  • I närtid inför Sverige ID-kontroller på samtliga kollektiva transportsätt till Sverige.

Det innebär ID-kontroller även på färjan mellan Helsingborg och Helsingör samt både på tåg- och busstrafiken över Öresundsbron.

 

Irakisk karikatyrmålare anses vara övrig skyddsbehövande
11 november, 2015

Efter flera års kamp har vi nu vunnit och lyckats få permanent uppehållstillstånd till en Irakisk karikatyrmålare som av migrationsdomstolen ansågs som övrig skyddsbehövande.

Domstolen ansåg att den irakiske medborgaren genom sina karikatyrbilder har avbildat personer med framträdande ställning i Irak. Bilderna, som kan uppfattas som provocerande, har spridits bland annat på Facebook. Migrationsdomstolen bedömer att mannen på grund av detta riskerar att utsättas för allvarliga övergrepp vid ett återvändande till Bagdad. Den påpekar att han dessutom är en sunnimuslim som vistats utanför hemorten under lång tid. Han bedöms inte kunna få något myndighetsskydd varför han är att betrakta som övrig skyddsbehövande.

Säkerhetsläget i Syrien!
3 november, 2015

Enligt Centret för landinformation och omvärldsanalys, så fortsätter den redan svåra situationen för landets civilbefolkning  att förvärras, varvid urskillningslösa flygbombningar utförda av det syriska flygvapnet alltjämt är vanliga liksom att urskillningslös granatbeskjutning utförd av rebellgrupper, extremister och terrorlistade grupper fortsätter att döda, skada och fördriva civila. Med anledning av konfliktens oroande utvecklig ser centret ingen möjlighet till att situationen ska stabiliseras under överskådlig tid liksom att den ryska inblandningen i ett kortsiktigt perspektiv enbart kan ses som en eskalering av krigstillståndet.

Medelhavet, den europeiska massgraven!
21 april, 2015

Det går inte längre att blunda Europa.Det går inte att bortse från det faktum som råder- människor flyr undan krig, förföljelse och svält mot drömmen om ett bättre liv, på andra sidan medelhavet. Det är så desperat läge att man väljer att sätta sig på en taskig båt, betala allt man äger och har och kanske lånat för att rädda sig själv och sin familj mot drömmen till en dräglig tillvaro. En mänsklig rättighet.

Den livsfarliga resan gör man med livet som insats. Har man tur kommer man fram, har man otur som de 1600 människor som bara i år förlorat sina liv, ja då når man aldrig fram till mål. Låt oss bara säga det högt etttusensexhundra människor. Etttusensexhundra människor, människor som hade ett liv, människor som arbetade, människor som studerade, människor som älskade, och människor som fredagsmyste. Det är inget brott att vilja bosätta sig någon annanstans, ej heller är det ett brott att vilja få en ny chans.

Nu är det så mina vänner att Europa har kommit på det finurliga sättet att begränsa invandringen genom den så kallade Dublinförordningen, en förordning som innebär att en person som vill söka asyl i Europa, ska göra det vid det första landet denne passerar eller har visum till. Ja, förutom Grekland då, eftersom man i vart fall från Sveriges håll ansett att man inte kan skicka tillbaka människor till Grekland då Grekland inte är ett lämpligt asylland. Så har man riktigt tur, så lyckas man få ett grekiskt visum och därefter tar sig till Sverige.

Till detta tillkommer inom asylrätten att den som vill söka asyl måste göra det vid ankomsten till asyllandet, alltså man kan inte ta sig till någon ambassad och få sin sak prövad. Men nu kanske ni säger, ja men en ansökan vid en ambassad skulle innebära att alla skulle söka och det skulle bli ohållbart. Nej, alla kommer inte söka, för ingen väljer friviillgt att lämna sitt hemland om det är frid och fröjd. Dessutom är det samma prövning som ska göras som om personen befann sig i asyllandet, varför det inte gör någon skillnad var personen befinner sig. Enda skillnaden är att Europa agerar anständigt och låter människor i vart fall slippa riskera sina liv ute vid Medelhavet för att ens ha en chans att få sina skäl prövade.

Låt oss återgå lite till Dublinförordningen- alltså att den sökande ska söka asyl i det första land hen passerar eller har visum till. En bakgrund till denna förordning är att man ansett att det inte spelar någon roll var i Europa hen söker asyl eftersom behandlingen av den asylsökande är densamma i vilket land som helst, förutom till Grekland då man senare i praxis sagt att asylrätten och behandlingen av asylsökanden inte fungerar. Vi vet ju också att Greklands ekonomi har havererat ett antal gånger.

Låt mig då upplysa er om de övriga länderna som vissa av mina asylsökanden passerat. Är man beslöjad så trakasseras och förföljs på de polska gatorna- rasismen och främlingsfientligheten är enorm. I Italien viftas man bort när man söker upp en polis och säger att man söker asyl- man vet inte ens vart man ska ta vägen och står lämnad på gatan utan ens att få untyttja sin möjlighet att söka asyl. I Spanien får man vänta i all oändlighet utan besked och klara sig bäst man kan. Ja, och så ser det ut i de allra flesta länder.  Och när det är omöjligt att passera Island eller Finland som första länder enligt Dublinförordningen så säger det sig självt att länderna runt Medelhavet är de länder som asylsökanden anländer först till- det är den enda vägen in i Europa.

Etttusensexhundra människor flyter runt på Medelhavets botten idag, människor som drömde om ett bättre liv men som aldrig klarade att klättra över den ryggradslösa mur som Europa skyddar sig bakom.

Försämrat säkerhetsläge i Irak kan öppna upp för papperslösa irakier
18 november, 2014

Irak-Syrien_720

Flertalet rapporter om säkerheten i Irak, tyder på ett försämrat säkerhetsläge, något som dagligen förändrar bedömningen av irakiska asylsökandens ärenden. Säkerhetsläget i Irak har trappats upp avsevärt och den kraftiga nedgången har medfört att situationen för de civila i Irak i betydande utsträckning har försämrats. De värst drabbade områdena är framförallt i Anbar-, Nineva-, Salah al-Din-, Kirkuks- samt Diyalaprovinserna där IS fortsatt sina kraftiga framryckningar och därmed lagt en tredjedel av Iraks yta under sig. Enligt Migrationsverkets bedömning finns det ingenting som tyder på att striderna i dessa områden kommer att avta, snarare bedöms de bli utdragna.

Asylsökande och papperslösa från just de hårdast drabbade områdena anses ha ett generellt skyddsbehov, alltså att människor från nämnda provinser generellt sätt anses löpa stor risk att bli drabbade av våldet som pågår. Det generella våld som äger rum i området kombinerat med den synnerligen dåliga situationen för mänskliga rättigheter som föreligger gör att människor från dessa områden anses ha ett skyddsbehov.

Vad gäller flyktingar från Kirkuk- och Diyalaprovinserna, bedömer Migrationsverket att det pågår allvarliga konflikter i form av militärt våld samt hot om våld, alltså en inre väpnad konflikt, men att våldet för närvarande inte är lika omfattande som i de ovan nämnda provinserna och därför måste en individuell prövning av den sökandens utsatthet göras.

I övriga delar av Irak anses den politiska instabiliteten, ökade sekterismen samt våldinslagen utgöra svåra motsättningar, något som juridiskt sätt betyder att personer hemmahörande i dessa områden måste visa att det råder en individuell hotbild mot dem.

På grund av det förändrade säkerhetsläget och de senaste veckornas rapporter har nu papperslösa irakier som befinner sig i Sverige en möjlighet att begära om ny prövning av sitt ärende, alltså en möjlighet att begära om verkställighet. Dock är Migrationsverkets bedömning fortfarande så att irakier inte generellt sätt har rätt till uppehållstillstånd pga. säkerhetsläget i Irak men med IS framfart de senaste månaderna har läget förändrats vilket även Migrationsverket uppmärksammat och möjligheterna till en ny prövning av den sökandens ärende kan komma att bli verklighet, något som beror på vart i Irak den sökande kommer ifrån.

En sann berättelse om barnet i den svenska migrationsrättsprocessen
22 september, 2014

Under våren 2014 träffade jag en pojke, vi kan kalla honom Tom. Tom är sex år gammal och född i en stad i Mellansverige. Han talar svenska och går på förskolan tillsammans med sina vänner, något som är bland det bästa han vet. Tom har under hela sin levnadstid befunnit sig i Sverige och det är här han har sitt hem och hela sitt liv. När jag först träffade Tom tyckte jag att han var som barn är mest, bortsett kanske från att han är väldigt blyg. Anledningen till Toms blyghet fick jag dock snart klart för mig då hans mor berättade att Tom har en medfödd sjukdom som gjort det svårt för honom att få samma sociala förutsättningar som andra barn. Tack vare den svenska sjukvården får Tom dock den behandling hans tillstånd kräver, varför han nu lever ett normalt liv och kan leka med sina vänner på samma villkor som andra barn i hans ålder. I mångas ögon skulle det nog sägas att Tom har haft tur sin sjukdom till trots, eftersom han är född i Sverige har han fått möjlighet till vård som i många andra länder inte är tillgänglig och därför kan Tom nu se fram emot att börja första klass tillsammans med sina vänner.

Om historien slutat här hade jag varit glad och önskat Tom all lycka i livet. En lycka han förtjänar, för han är verkligen en fin liten kille. Dessvärre slutar historien inte här, istället tar den en vändning som sätter Toms liv som han känner det på spel. Anledningen till detta är att Migrationsverket fattat beslut om att Tom ska utvisas till Irak, det land varifrån hans föräldrar kommer och som Migrationsverket anser att Tom har större anknytning till än vad han har till Sverige; det land som varit hans hem sedan Tom föddes.

Grunden för Migrationsverkets beslut i Toms ärende är att hans mor och far kom till Sverige från Irak innan Tom föddes. Hans föräldrar kom hit med hopp om att Sverige skulle bereda dem skydd mot de hot deras respektive klaner utsatt dem för i hemlandet. I Sverige stod dörren emellertid stängd och när Tom föddes en höstdag 2008 saknade både han själv och hans föräldrar uppehållstillstånd. Över sex år har nu emellertid gått och Toms ärende om uppehållstillstånd står återigen inför prövning av de svenska myndigheterna.

I ärenden om uppehållstillstånd som rör barn framgår det tydligt av den svenska utlänningslagstiftningen att det vid beslut särskilt ska beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver, detta stadgande gäller undantagslöst för alla beslut enligt utlänningslagen. Av den paragraf som Toms ärende bedömts enligt framgår det vidare att en utlännings anpassning till Sverige kan föranleda uppehållstillstånd här, sedan den nya lydelsen av denna paragraf trädde i kraft den 1 juli 2014 står det där dessutom uttryckligen att kraven för anpassningens omfattning ska ställas lägre för barn än för vuxna. Kontentan av detta blir således att ett barn ska få uppehållstillstånd i Sverige om barnets anknytning till det svenska samhället är större än hens anknytning till sitt hemlandssamhälle.

Utifrån lagens lydelse bör Toms ärende därför vara lätt att bedöma. Han är född i Sverige, han har levt hela sitt liv här, han talar bättre svenska än vad han talar sina föräldrars modersmål och han har alla sina vänner och sin skola här – han är alltså inte bara anpassad till det svenska samhället, han är en del av detta på alla tänkbara vis. Det är också här den sjukvård Tom alltjämt behöver finns. Detta till trots anser Migrationsverket att Tom har en starkare koppling till Irak och därför inte kan anses ha en sådan anpassning till Sverige att han bör få fortsätta leva sitt liv här. På grund av detta har Migrationsverket nu beslutat att Tom ska utvisas till Irak, ett land han aldrig varit i och som det dessutom rasar ett hemskt krig i.

Jag önskar att jag kunde säga att detta beslut är ensamt i sitt slag, att det är ett enskilt misstag. Tyvärr så är sanningen en annan. I min verklighet är diskrepansen mellan lagstiftningens bestämmelser om att barnets bästa alltid ska sättas i främsta rummet ofta långt ifrån de beslut som sen fattas av ansvariga handläggare. På grund av detta är Sverige ett land som utåt lovar mycket men som sen stänger dörren för de mest utsatta i samhället, barnen. Beklagligt nog har denna skillnad heller inte avhjälps efter den 1 juli 2014, politikernas lovord till trots.

Oaktat denna mörka beskrivning av den svenska migrationsrätten vill jag ändock lämna dig som läser detta med en känsla av hopp;

Kampen för Tom är inte över, det kan jag lova.

Signerad; Jonas Flodström

Förändrat läge för irakiska asylsökande!
23 juni, 2014

Läget för asylsökande från Irak ändrades under år 2008, genom att praxis gentemot Irak skärptes för irakier som därefter behövde visa att det låg en konkret och individuell hotbild, ett bevisläge som var ytterst svårt för många asylsökanden.  Det räckte då inte att peka på den allmänna situationen i landet som asylsökande. Det sades i praxis från migrationsöverdomstolen att det inte rådde någon väpnad konflikt, men att det förelåg svåra motsättningar, något som inte räckte att peka på då, då det inte var tillräckligt för att beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Läget i Irak har dock försämrats på senare tid och den militanta gruppen ISIS har genom våld och hot om våld på kort tid fått stor kontroll över flera städer i Irak, däribland Mosul, Falluja och stora delar av Anbar-provinsen väster om Bagdad.

Efter att situationen har försämrats och i takt med ISIS framryckning har Migrationsverket i en rättslig styrning från den 13 juni 2014 låtit meddela att den situation med militärt våld och hot om våld som nu föreligger i provinserna Nineva, Salah al-Din och Anbar är av sådan karaktär och omfattning att kriterierna för inre väpnad konflikt enligt utlänningslagens 4 kap. 2 § första stycket 1 p. andra ledet är uppfyllda. I övriga delar av Irak får alltjämt svåra motsättningar anses råda i enlighet med 4 kap 2 a § första stycket 1p. utlänningslagen. Detta samtidigt som det för inte alltför länge sedan ett avgörande kommit från Europadomstolen, där definitionen av väpnad konflikt nu vidgats varför även konflikter som tidigare inte ansågs uppfylla de aktuella kraven hädanefter även ska betraktas såsom väpnade konflikter vilka kan vara skyddsgrundande, se vårt tidigare blogginlägg avseende den nya definitionen.

Med detta sagt och med de nya rättsliga styrningarna som finns från migrationsverkets sida samt den utvidgning som föreligger avseende definitionen gällande väpnad konflikt får det förstås som att asylsökande och papperslösa hemmahörande i Irak, och i synnerhet de från områden som det särskilt pekas på i migrationsverkets rättsliga styrning, nu föreligger möjlighet för irakier att ansöka om verkställighetshinder/inhibition alternativt begära om ny prövning av sina ärenden. Alltså att det allmänna läget kan vara tillräckligt för att beviljas uppehållstillstånd i Sverige med anledning av den kritiska situationen i landet.

 

 

 

 

Europadomstolsavgörande ger ny definition av väpnad konflikt
3 juni, 2014

Europadomstolen

I enlighet med den svenska utlänningslagstiftningen kan en person beviljas uppehållstillstånd och skyddsstatus i Sverige om denne är hemmahörande i ett område var det pågår väpnad konflikt. Detta under förutsättning att konflikten innebär en personlig fara för sökanden.

Enligt tidigare gällande praxis har den svenska definition av vad som utgör en väpnad konflikt emellertid varit så snäv att det i många områden som utanför juridiken benämns som krigszoner inte har ansetts pågå en väpnad konflikt. Detta synsätt har medfört att personer hemmahörande i exempelvis Somalia, Afghanistan och Irak i många fall diskvalificerats från att kunna beviljas uppehållstillstånd på denna grund.

Genom ett avgörande från Europadomstolen har den svenska definitionen av väpnad konflikt nu vidgats varför även konflikter som tidigare inte ansetts uppfylla de aktuella kraven hädanefter ska betraktas såsom väpnade konflikter vilka kan vara skyddsgrundande. I den nu gällande tolkningen ska en situation då de reguljära styrkorna i en stat konfronterar en eller flera väpnade grupper eller då två eller flera väpnade grupper drabbar samman anses vara en väpnad konflikt. Det krävs därmed inte att grupperna är organiserade i en viss omfattning eller att konflikten har en viss intensitet och varaktighet.

Med anledning av detta finns det anledning att på nytt se över ärenden avseende personer från krigshärjade länder vilka tack vare Europadomstolen nu kan anses ha ett nyvunnet skyddsbehov i Sverige.

Det är dags att riva muren!
5 november, 2013

Jonas Flodström

Den 9 november 1989 är ett historiskt datum i Europa. Detta är dagen då Berlinmuren föll och därmed så även vår tids främsta symbol för förtryck och politisk segregation. Runt om i Berlin kan än idag sektioner av muren ses, de finns kvar för att vi ska lära av våra misstag så att dessa inte upprepas. Trots detta byggs det idag murar runt om i hela Europa. De är kanske inte lika påtagliga som sin östtyska föregångare men de fyller precis samma dunkla funktion – att separera Öst från Väst.

Miljontals människor befinner sig idag på flykt från krig och förföljelse i sina hemländer. En del av dessa kommer att nå Europa i hopp om en ljusare framtid fri från våld och förtryck. Vägen hit är emellertid inte lätt. På grund av de allt hårdare visumkraven som uppställs av EU-länderna och genom den ökade militäriseringen och övervakningen av de europeiska gränserna är det många gånger omöjligt för en asylsökande att nå Europa på legal väg. Till följd av detta blir majoriteten av de flyktingar som försöker nå ett EU-land därför tvungna att ta hjälp av en människosmugglare för att nå sitt mål. Detta kostar inte bara stora summor pengar, ofta hundratusentals kronor per person, det kostar även liv. De gångna veckornas katastrofer utanför den italienska kusten, senast den utanför Lampedusa där hundratals afrikanska flyktingar omkom – mestadels kvinnor och barn – visar tydligt på detta. Lampedusa är emellertid bara ett av många exempel på hur de europeiska murarna innebär död för dem som står utanför, enligt organisationen United har över 17 000 människor dött de senaste 20 åren under sina försök att nå ett EU-land för att där utnyttja sin rätt till att söka asyl.
 
Vem ska då lastas för alla dessa offer? Svaret från många kommer här att bli att det är människosmugglarnas fel. Det är de som överlastar sjöodugliga fartyg eller låser in kvinnor, barn och gamla i containrar utan tillgång till mat och vatten. Det är denna verksamhet som i mångas ögon måste stoppas, gärna genom än hårdare regler och kontroller.
 
Frågan är dock om det är så enkelt. Jag tror att vi istället måste titta på varför det överhuvudtaget finns människosmugglare och varför så många människor frivilligt kliver på båtarna eller in i containrarna. Svaret här ligger tyvärr betydligt närmre oss själva och definitivt inte i hårdare regler och kontroller.
 
Människor försöker ta sig in i Europa på illegal väg därför att detta är den enda vägen och om desperationen är tillräckligt stor framstår alla alternativ som bra. Så länge vi håller så hårt på våra gränser att de som verkligen behöver passera dem inte tillåts göra det kommer vi alltså att få se fler Lampedusa, förmodligen många fler. Med dagens EU-styrda regelverk är det i princip omöjligt att få ett visum för inresa till Sverige, eller något annat EU-land för den delen, för personer som befinner sig i länder som Eritrea, Somalia eller Etiopien. De omfattande gränskontrollerna i medelhavet gör att det heller inte på ett säkert sätt går att visumlös resa in i Europa utan organiserad hjälp. Det som måste göras är därför öppna upp gränserna, i alla fall till viss del, ett förslag som säkert inte är populärt i Bryssel.
 
Hur ska detta då går till, hur kan vi tillåta dem som behöver resa in i Europa att göra så samtidigt som vi upprätthåller en tillräcklig(och i viss mån nödvändig) kontroll över våra gränser? Svaret är inte givet, men jag ser flera möjliga alternativ. Ett är att tillåta asylvisum, ett annat är att ta emot ansökningar om asyl på beskickningar utomlands. Ett tredje skulle kunna vara att slopa visumkraven för medborgare från vissa krigshärjade länder.
 
Vilket alternativ som är bäst vet jag tyvärr inte, men en sak står klar. Muren måste rivas. Igen.
Signerat: Jonas Flodström