Medelhavet, den europeiska massgraven!
21 april, 2015

Det går inte längre att blunda Europa.Det går inte att bortse från det faktum som råder- människor flyr undan krig, förföljelse och svält mot drömmen om ett bättre liv, på andra sidan medelhavet. Det är så desperat läge att man väljer att sätta sig på en taskig båt, betala allt man äger och har och kanske lånat för att rädda sig själv och sin familj mot drömmen till en dräglig tillvaro. En mänsklig rättighet.

Den livsfarliga resan gör man med livet som insats. Har man tur kommer man fram, har man otur som de 1600 människor som bara i år förlorat sina liv, ja då når man aldrig fram till mål. Låt oss bara säga det högt etttusensexhundra människor. Etttusensexhundra människor, människor som hade ett liv, människor som arbetade, människor som studerade, människor som älskade, och människor som fredagsmyste. Det är inget brott att vilja bosätta sig någon annanstans, ej heller är det ett brott att vilja få en ny chans.

Nu är det så mina vänner att Europa har kommit på det finurliga sättet att begränsa invandringen genom den så kallade Dublinförordningen, en förordning som innebär att en person som vill söka asyl i Europa, ska göra det vid det första landet denne passerar eller har visum till. Ja, förutom Grekland då, eftersom man i vart fall från Sveriges håll ansett att man inte kan skicka tillbaka människor till Grekland då Grekland inte är ett lämpligt asylland. Så har man riktigt tur, så lyckas man få ett grekiskt visum och därefter tar sig till Sverige.

Till detta tillkommer inom asylrätten att den som vill söka asyl måste göra det vid ankomsten till asyllandet, alltså man kan inte ta sig till någon ambassad och få sin sak prövad. Men nu kanske ni säger, ja men en ansökan vid en ambassad skulle innebära att alla skulle söka och det skulle bli ohållbart. Nej, alla kommer inte söka, för ingen väljer friviillgt att lämna sitt hemland om det är frid och fröjd. Dessutom är det samma prövning som ska göras som om personen befann sig i asyllandet, varför det inte gör någon skillnad var personen befinner sig. Enda skillnaden är att Europa agerar anständigt och låter människor i vart fall slippa riskera sina liv ute vid Medelhavet för att ens ha en chans att få sina skäl prövade.

Låt oss återgå lite till Dublinförordningen- alltså att den sökande ska söka asyl i det första land hen passerar eller har visum till. En bakgrund till denna förordning är att man ansett att det inte spelar någon roll var i Europa hen söker asyl eftersom behandlingen av den asylsökande är densamma i vilket land som helst, förutom till Grekland då man senare i praxis sagt att asylrätten och behandlingen av asylsökanden inte fungerar. Vi vet ju också att Greklands ekonomi har havererat ett antal gånger.

Låt mig då upplysa er om de övriga länderna som vissa av mina asylsökanden passerat. Är man beslöjad så trakasseras och förföljs på de polska gatorna- rasismen och främlingsfientligheten är enorm. I Italien viftas man bort när man söker upp en polis och säger att man söker asyl- man vet inte ens vart man ska ta vägen och står lämnad på gatan utan ens att få untyttja sin möjlighet att söka asyl. I Spanien får man vänta i all oändlighet utan besked och klara sig bäst man kan. Ja, och så ser det ut i de allra flesta länder.  Och när det är omöjligt att passera Island eller Finland som första länder enligt Dublinförordningen så säger det sig självt att länderna runt Medelhavet är de länder som asylsökanden anländer först till- det är den enda vägen in i Europa.

Etttusensexhundra människor flyter runt på Medelhavets botten idag, människor som drömde om ett bättre liv men som aldrig klarade att klättra över den ryggradslösa mur som Europa skyddar sig bakom.

Överföring av asylsökande till Grekland stoppas!
3 november, 2010

Huvudregeln enligt Dublinförordningen är att en ansökan om asyl ska prövas i den första kontraktsstat som en asylsökande kommer till. Det innebär att en asylsökande som kommer till Sverige via Grekland ska skickas tillbaka till Grekland för att få sin asylansökan prövad där. Men undantag finns, exempelvis om det finns skäl att inte överföra den asylsökande på grund av humanitär art.

Sedan den 28 maj i år är överföringen av ensamkommande barn till Grekland stoppad och nu har Migrationsverket även beslutat att stoppa alla andra överföringar av asylsökande till Grekland i väntan på dom i ett pågående ärende hos Migrationsöverdomstolen.

Förhållandena för de asylsökande i Grekland har under lång tid nu kritiserats från olika håll och nu anser även Migrationsverket att det finns rättsliga förutsättningar för att stoppa överföringarna av asylsökande dit. Beslutet grundas på en utredningsresa som Migrationsverket genomfört under hösten, Europadomstolens begäran i flertalet enskilda fall att överföring till Grekland inte ska ske samt då det råder oenighet mellan de olika migrationsdomstolarna i Sverige kring överföringen av asylsökande till Grekland.

Så, vi inväntar nu med förväntan Migrationsöverdomstolens beslut i mål UM 7706-10.

Asylsökande ska få möjlighet att arbeta från dag ett
9 juni, 2010

Det skriver Billström i DN Debatt idag som kommenterar möjligheten för asylsökande att börja arbeta från första dagen de sätter sin fot i Sverige, något som blir möjligt efter 1 augusti i år. Syftet, enligt Billström, är att påskynda integrationen av asylsökande samt att det, kombinerat med kortare handläggningstider för asylsökandes ansökningar kommer att leda till en humanare asylpolitik. Den här möjligheten är dock begränsad till enbart asylsökanden som kan påvisa sin identitet. Tidigare har det nämligen varit så att asylsökanden vars ärenden tros ta längre tid än fyra månader att pröva, undantas från kravet på arbetstillstånd. Detta ska nu alltså ändras.

Vidare skriver Billström detta;  

En snabb prövning med rättssäkerheten i fokus är central när det gäller att förstärka respekten för fattade beslut. Den som under tiden ansökan prövats arbetat men som senare får avslag har med sig erfarenheter som kan vara värdefulla efter återvändandet till hemlandet.

Utan att gå in på några åsikter om detta är det viktigt att poängtera att verkligheten för många asylsökanden ser annorlunda ut än det Billström målar upp. Det är ingen dans på rosor att fly sitt land, det är inte heller solskenshistorier som dessa människor bär med sig. De allra flesta människor vill göra rätt för sig, oavsett om de bor i sitt eget land eller flyr till ett annat. Sen, om det är möjligt att finna ett jobb från den första dagen man satt sin fot i detta land är ju en annan femma. Det är ju allmänt känt att arbetsmarknaden i Sverige inte är den lättaste att ta sig in på, det även för människor som pratar flytande svenska. Så varför tror Billström att Mohammed från Somalia kommer att kunna hitta ett jobb här, så fort han anländer? Utan socialt nätverk eller kännedom om något i det nya landet, så är han ju chanslös. Det vore ju lite som att stoppa huvudet i sanden om vi ska tro något annat. Sen om denna Mohammed från Somalia inte kan visa på några som helst identitetshandlingar vilket är vanligt förekommande när någon smugglas ut från sitt hemland, så får han inte heller arbeta, för hans identitet anses vara okänd.

Min fråga är detta, varför med denna ansats till generösare invandringspolitik där den som klarar av att försörja sig själv ska eventuellt kunna får privilegier medan det i dagens Sverige finns tiotusentals människor som arbetar vitt, betalar skatt, har ett samordningsnummer, men som Migrationsverket vägrar bevilja arbetstillstånd. Människor som gång på gång visar att de minsann klarar av att arbeta och visar på god vilja genom att betala sin skatt. Istället tar staten emot skatten, av någon som inte anses ha rätt att arbeta och uppehålla sig i Sverige och som till följd av detta inte har rätt att ta del av det svenska samhället, trots att skatten dras av varje månad. Det tycker jag är en viktigare som Billström gärna får ta och skriva ett debattinlägg om.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.