Imorgon gäller det
20 juni, 2016

Imorgon, tisdag den 21 juni 2016, röstar Riksdagen avseende det av regeringen framlagda och mycket omdebatterade lagförslaget om en ny, ytterst restriktiv reglering på migrationsrättens område som har som syfte att kraftigt begränsa andelen asylsökande i Sverige. För det fall lagförslaget vinner bifall kommer den att träda i kraft den 21 juli 2016 för en period om tre år och gälla samtliga som ansöker om skydd i Sverige efter den 24 november 2015. Lagförslaget innebär i korthet främst följande.

  • Ett frångående från huvudregeln att flyktingar och alternativt skyddsbehövande i första hand ska beviljas permanent uppehållstillstånd, på så vis att samtliga som beviljas skydd, förbehållet kvotflyktingar, enbart kan beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd. Detta medför att flyktingar inledningsvis enbart kommer kunna beviljas ett tillfälligt uppehållstillstånd om maximalt tre år, medan alternativt skyddsbehövande kan beviljas uppehållstillstånd om maximalt 13 månader. Vad avser övriga skyddsbehövande kommer de, för det fall remissförslaget går igenom, inte kunna beviljas uppehållstillstånd över huvud taget och beträffande barn kommer enbart deras hälsotillstånd kunna motivera beviljande av permanent uppehållstillstånd.
  • För alla dem som är alternativt skyddsbehövande och som har ansökt om skydd efter den 24 november 2015, har de ingen rätt till familjeåterförening. Vad avser flyktingar ska de även fortsättningsvis berättigas rätt till familjeåterförening, dock enbart i förhållande till make, sambo och barn under 18 år.
  • Det tidigare gällande kravet på anknytningspersonens möjligheter att försörja sig själv kommer, för det fall lagförslaget röstas igenom, medföra ett utvidgande av detta krav till att även omfatta de familjemedlemmar som vill komma till Sverige på anknytning, med undantag för de situationer att anknytningspersonen är ett barn och för de fall där den anhörige ansöker om uppehållstillstånd inom tre månader från det att den skyddsbehövande har beviljats uppehållstillstånd.
  • Möjligheterna att få skydd i Sverige på grund av synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter, det som tidigare utgjordes av så kallade humanitära skäl, kommer att begränsas på så vis att det kan beviljas enbart om det i annat fall skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande att avvisa eller utvisa personen.

Vi och majoriteten av remissinstanserna har kritiserat det nya inhumana lagförslaget. Imorgon är det upp till Riksdagen.

 

 

 

 

 

Irakisk karikatyrmålare anses vara övrig skyddsbehövande
11 november, 2015

Efter flera års kamp har vi nu vunnit och lyckats få permanent uppehållstillstånd till en Irakisk karikatyrmålare som av migrationsdomstolen ansågs som övrig skyddsbehövande.

Domstolen ansåg att den irakiske medborgaren genom sina karikatyrbilder har avbildat personer med framträdande ställning i Irak. Bilderna, som kan uppfattas som provocerande, har spridits bland annat på Facebook. Migrationsdomstolen bedömer att mannen på grund av detta riskerar att utsättas för allvarliga övergrepp vid ett återvändande till Bagdad. Den påpekar att han dessutom är en sunnimuslim som vistats utanför hemorten under lång tid. Han bedöms inte kunna få något myndighetsskydd varför han är att betrakta som övrig skyddsbehövande.

En sann berättelse om barnet i den svenska migrationsrättsprocessen
22 september, 2014

Under våren 2014 träffade jag en pojke, vi kan kalla honom Tom. Tom är sex år gammal och född i en stad i Mellansverige. Han talar svenska och går på förskolan tillsammans med sina vänner, något som är bland det bästa han vet. Tom har under hela sin levnadstid befunnit sig i Sverige och det är här han har sitt hem och hela sitt liv. När jag först träffade Tom tyckte jag att han var som barn är mest, bortsett kanske från att han är väldigt blyg. Anledningen till Toms blyghet fick jag dock snart klart för mig då hans mor berättade att Tom har en medfödd sjukdom som gjort det svårt för honom att få samma sociala förutsättningar som andra barn. Tack vare den svenska sjukvården får Tom dock den behandling hans tillstånd kräver, varför han nu lever ett normalt liv och kan leka med sina vänner på samma villkor som andra barn i hans ålder. I mångas ögon skulle det nog sägas att Tom har haft tur sin sjukdom till trots, eftersom han är född i Sverige har han fått möjlighet till vård som i många andra länder inte är tillgänglig och därför kan Tom nu se fram emot att börja första klass tillsammans med sina vänner.

Om historien slutat här hade jag varit glad och önskat Tom all lycka i livet. En lycka han förtjänar, för han är verkligen en fin liten kille. Dessvärre slutar historien inte här, istället tar den en vändning som sätter Toms liv som han känner det på spel. Anledningen till detta är att Migrationsverket fattat beslut om att Tom ska utvisas till Irak, det land varifrån hans föräldrar kommer och som Migrationsverket anser att Tom har större anknytning till än vad han har till Sverige; det land som varit hans hem sedan Tom föddes.

Grunden för Migrationsverkets beslut i Toms ärende är att hans mor och far kom till Sverige från Irak innan Tom föddes. Hans föräldrar kom hit med hopp om att Sverige skulle bereda dem skydd mot de hot deras respektive klaner utsatt dem för i hemlandet. I Sverige stod dörren emellertid stängd och när Tom föddes en höstdag 2008 saknade både han själv och hans föräldrar uppehållstillstånd. Över sex år har nu emellertid gått och Toms ärende om uppehållstillstånd står återigen inför prövning av de svenska myndigheterna.

I ärenden om uppehållstillstånd som rör barn framgår det tydligt av den svenska utlänningslagstiftningen att det vid beslut särskilt ska beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver, detta stadgande gäller undantagslöst för alla beslut enligt utlänningslagen. Av den paragraf som Toms ärende bedömts enligt framgår det vidare att en utlännings anpassning till Sverige kan föranleda uppehållstillstånd här, sedan den nya lydelsen av denna paragraf trädde i kraft den 1 juli 2014 står det där dessutom uttryckligen att kraven för anpassningens omfattning ska ställas lägre för barn än för vuxna. Kontentan av detta blir således att ett barn ska få uppehållstillstånd i Sverige om barnets anknytning till det svenska samhället är större än hens anknytning till sitt hemlandssamhälle.

Utifrån lagens lydelse bör Toms ärende därför vara lätt att bedöma. Han är född i Sverige, han har levt hela sitt liv här, han talar bättre svenska än vad han talar sina föräldrars modersmål och han har alla sina vänner och sin skola här – han är alltså inte bara anpassad till det svenska samhället, han är en del av detta på alla tänkbara vis. Det är också här den sjukvård Tom alltjämt behöver finns. Detta till trots anser Migrationsverket att Tom har en starkare koppling till Irak och därför inte kan anses ha en sådan anpassning till Sverige att han bör få fortsätta leva sitt liv här. På grund av detta har Migrationsverket nu beslutat att Tom ska utvisas till Irak, ett land han aldrig varit i och som det dessutom rasar ett hemskt krig i.

Jag önskar att jag kunde säga att detta beslut är ensamt i sitt slag, att det är ett enskilt misstag. Tyvärr så är sanningen en annan. I min verklighet är diskrepansen mellan lagstiftningens bestämmelser om att barnets bästa alltid ska sättas i främsta rummet ofta långt ifrån de beslut som sen fattas av ansvariga handläggare. På grund av detta är Sverige ett land som utåt lovar mycket men som sen stänger dörren för de mest utsatta i samhället, barnen. Beklagligt nog har denna skillnad heller inte avhjälps efter den 1 juli 2014, politikernas lovord till trots.

Oaktat denna mörka beskrivning av den svenska migrationsrätten vill jag ändock lämna dig som läser detta med en känsla av hopp;

Kampen för Tom är inte över, det kan jag lova.

Signerad; Jonas Flodström

Arbetskraftsinvandring ett måste för dagens Sverige
30 maj, 2013

LOs rapport om arbetskraftsinvandringen, som släpptes igår, handlar inte om att hejda arbetskraftsinvandringen, utan snarare är en kritik mot de regler som finns idag. En kritik som bottnar i den erfarenhet, som inte bara LO, utan även andra fackföreningar, ideella organisationer och andra engagerade erfar i sina möten med personer med arbetstillstånd och s.k. papperslösa. Arbetskraftsinvandring är nödvändigt ont för Sverige och dess framtid. Men med de regler som finns idag tvingas människor i värsta fall till att bli papperslösa i Sverige.

Här är få problem med de nya reglerna.

1. Migrationsverket lägger allt ansvar på sökande/arbetstagaren. Arbetsgivaren har inget ansvar alls. Och Migrationsverket, som myndighet med utredningsansvar, utreder ingen annat än att lägga allt ansvar på arbetstagaren, som befinner sig utanför landet, att själva med de knappa resurser den ofta har att driva sitt ärende.

2. Beslut om arbetstillstånd som fattas av Migrationsverket, som inte tas i samband med utvisning eller avvisningsbeslut, går inte att överklaga, varför frågor om arbetstillstånd stannar på en enda instans och någon praxis kring frågan går inte att erhålla. Det blir därför orättsäkert, ovisst och svårt att förutse utgången.

3. Extrema handläggningstider. Idag måste en arbetstagare vänta 8-11 månader på att få besked. Samma för arbetsgivaren, som måste vänta på att få dit sin anställde. Detta tar död på allt företagande och entreprenörsskap. Egenföretagare som vill starta ett företag i Sverige måste vänta i 19 månader. Med andra ord, ett regelverk som inte främjar näringsliv eller arbetsmöjligheter.

4. Arbetstillstånd ges på två år, därefter måste dessa förnyas i ytterligare två år. Efter fyra år kan man få permanent uppehållstillstånd. Inte alltför ofta ser vi att arbetstillstånd inte förnyas med hänvisning till att människor inte har tjänat tillräckligt ”och i enlighet med vad facket säger”. Det kan ibland röra sig om 100 kronor i diff. Migrationsverket avslår, och hela familjer tvingas återvända till ingenting eller leva som papperslösa. Och barn, som enbart pratar svenska rycks ifrån sina skolor.

5. Arbetsgivare som ”ordnar” arbetstillstånd mot betalning från den sökande, som ofta säljer allt de äger och har i sina hemländer och tror att de har betalat för ett permanent uppehållstillstånd. Väl i Sverige är deras arbetstillstånd knutet till en enda arbetsplats, och något arbete har de inte, utan måste ordna ett arbete på annan arbetsplats, söka på nytt inifrån Sverige och hoppas på att Migrationsverket accepterar bytet av arbetsplats. Något som inte är en garanti. Och något som måste ske inom tre månader. Med andra ord är de flesta chanslösa, de har förlorat all sparkapital, inget arbete i Sverige, ett arbetstillstånd som de med största sannolikhet kan komma att förlora och inget att återvända hem till. De har då två val- antingen stanna i Sverige som papperslös eller återvända tomhänt.

Vi säger så här. Ändra reglerna på följande sätt. Inför en prövning där även arbetsgivaren visar sin seriösa intention. Bevilja folk permanenta uppehållstillstånd direkt pga. arbete. Låt människor rota sig i Sverige och bli en del av det svenska samhället tillsammans med sina familjer. Och låt människor få bidra till Sverige arbetsmarknaden och framtida Sverige. Inte tvinga de i papperslöshet och annan omänsklig behandling.

Läs artikeln i DN, där Hatem & Sjunghamn uttalar sig om några problem med dagens regler.

Gatubarnet som försvann
26 mars, 2013

Möt Yee. Yee är 24 år. Det vet han, för han hade en halsbricka runt halsen där det stod exakt datum på när han föddes. Han vet också att han föddes i Burma, att han tillhör Karenafolket en av Burmas många folkgrupper vilka lever under mycket svåra förhållanden och att han flydde till Thailand tillsammans med sin moster och hennes man när han var fem år gammal. I Thailand fick de leva papperslösa såsom många andra burmeser på flykt gör.

På grund av fattigdom tvingades mostern och hennes man att sälja Yee när han var 9 år gammal till två män från Bangkok, som lovade att de skulle ta hand om honom. Istället fördes han till en fabrik där han tillsammans med andra barn arbetade från morgon till sen kväll med att vika handskar. Efter några år slog polisen till och han togs fast för att sändas tillbaka till Burma, där han inte hade några anhöriga kvar eller några minnen. Han lyckades rymma, levde därefter på gatan, arbetade på gummiplantage och med diverse sysslor och sålde frukt och annat till förbipasserande turister. Allt detta i avsaknad av id-handlingar och livrädd för att polisen skulle sända honom åter till Burma. När Yee var 17 år gammal, eskalerade de oroligheter som under lång tid präglat södra Thailand. Eftersom han var burmes och inte hade några handlingar som kunde styrka att han hade rätt att vistas i Thailand tvingades han att fly och Yee lyckades till slut att lämna landet och senare efter många stopp på vägen ta sig in i Sverige under mitten på 2000-talet.

Och här i Sverige börjar Yees galna jakt på att bevisa vem han är. Han anlände till Sverige som sjuttonåring, alltså ett barn i lagens mening. Man frågade honom var hans pass var eller om han hade några papper som bevisade vem han är. Han svarade att han är burmes, flydde Burma som 5-åring till Thailand, såldes till fabriksägare som 9-åring där han tvingades arbeta i flera års tid tills han lyckade fly och därefter levt på gatan. Några papper har han aldrig ägt, han har aldrig gått i skolan, kan inte läsa och skriva, vet inte namnen på sina föräldrar, har inga kontakter med släktingar, vet inte hur han ska få tag i mostern och även om det skulle gå har han svårt att förlåta henne eftersom hon faktiskt sålde honom till främlingar. Ja ni förstår.

I Sverige tror migrationsverket inte honom, han måste ljuga, för det är nämligen så osannolikt att något sådant kan hända i världen och i Sverige måste alla kunna uppvisa id-handlingar för att styrka sin identitet. Fair enough.

Men Migrationsverket tar det ett steg längre, nämligen efter handläggarens iver och vilja att få en guldstjärna i kanten påbörjades ett detektivarbete utan dess like. Som landade i att Migrationsverket bestämde sig för att Yee antagligen ljuger så pass om sin identitet eftersom Migrationsverket har bevisat motsatsen, att han egentligen är en annan person från Thailand som har varit i Sverige på turistvisum och besökt sin moster i Skåne och har därmed inte några asylskäl.

Så Yee får en annan identitet av Migrationsverket som de tillskriver honom, en identitet på en person som idag är 29 år gammal och 7 centimeter längre än Yee. Detta stödjer Migrationsverket på en fotojämförelse mellan thailändaren som varit turist i Sverige och hälsat på sin moster i Skåne och Yee som är ett gatubarn från Burma. Man säger att det med 73 procents sannolikhet talar för att det är samma person. Hela historien slutade här och då, år 2007, då det bestämdes att Yee är en turist från Thailand och att hans historia därför bara är påhitt. Åren går, Yee är kvar i Sverige, ja han kan inte skickas någonstans, ingen tar emot honom utan handlingar och det är dags för en ny ansökan. För i asylrätten preskriberas ärendet efter fyra år och man kan få sin sak prövad igen.

Yee har nu hunnit lära sig perfekt svenska, lärt sig läsa och skriva, träffat en tjej som han är galet kär i och vill nu stadga sig med henne. Han har fortfarande inga papper som bevisar vem han är, för ingen kan ge honom några papper.

Så, andra matchen är igång. Yee söker igen. Migrationsverket håller fast vid att han är turisten från Thailand som har sin moster i Skåne. Vi tvingar de att göra en ny fotojämförelse, de säger att ”jämförelsen starkt talar för att bilderna föreställer samma person”, vi tvingar handläggaren att mäta Yee och jämföra, han är 7 centimeter kortare än turisten och handläggaren säger att det var ju konstigt men det spelar ingen roll, vi ber handläggaren att kontakta thailändska ambassaden för att jämföra fingeravtryck, de säger att det inte är deras sak, vi åker till thailändska ambassaden, de säger att migrationsverket får höra av sig, vi sticker ner till Skåne och letar efter den thailändska turisterns moster och vi får höra att hon har emigrerat till USA.

Så Migrationsverket säger nej- du har inga problem- du turistar ju bara i Sverige. Åk hem. Migrationsdomstolen säger också nej- vi vill inte lyssna på din berättelse- det som kommit fram i skrift är tillräckligt. De säger nej, du är turisten från Thailand och du har inga skäl gentemot Thailand.

Så, Yees berättelse slutar här. Han har varit på flykt i totalt 19 år och flykten får lov att fortsätta.

Någon dag får de apatiska barnen också uppehållstillstånd
11 mars, 2013

Den 7 mars 2013 gick Migrationsverket ut med en nyhet om att en stor majoritet av barn med uppgivenhetssymptom, de som också kallas för de apatiska flyktingbarnen, får uppehållstillstånd. En uppföljning som Migrationsverket har gjort visat.

Av de 23 barn som i mars 2012 uppvisade svåra uppgiven­hetssymptom, så hade i mars ett år senare 19 beviljats uppehållstillstånd, sägs det. Något som då, enligt Migrationsverket, gör att det tar längre tid än vanligt är att läkarutlåtandena som ges in inte är fullgoda. Vidare säger Migrationsverket, mellan raderna, att om  barnen hade blivit apatiska under asylprocessens gång så hade de beviljats uppehållstillstånd och då under den s.k. kortare väntan, alltså snabbare då Migrationsverket har en ambition att fatta beslut inom 120 dagar.

En sådan här nyhet kan, för vår byrå som arbetar med sådana tunga fall, inte gå obemärkt förbi. För våra erfarenheter vittnar om så mer.

Våra erfarenheter vittnar nämligen om barnen som legat i sond i över 8 månader och om barnen som enligt läkare kommer  gå att in i apati men som måste bli apatiska och ligga i sond i flera månader för att ens ha en chans till uppehållstillstånd. För saken är nämligen den, att inget barn anländer till Sverige fullt frisk för att senare hux flux bli apatiskt. Dessa barn har bevittnat oerhört traumatiserande händelser, sett sina föräldrar försvinna, kidnappats själva och redan vid första mötet med Migrationsverket uppvisat symptom som ingen läkare hunnit skriva ner svart på vitt.

I samband med de riktlinjer som Migrationsverket har fått, att korta ner asylprocessens till 120 dagar har ingen en chans att få relevanta läkarutlåtanden eller annat för att bevisa sitt hälsotillstånd. Inte heller träffar Migrationsverket alla dessa barn, utan tillfrågar föräldrarna om barnen har egna asylskäl, vilket de nästan aldrig har. De har däremot bevittnat föräldrarnas skyddskäl.

Vi som företräder de apatiska kan även här intyga att ett barn som visar tecken på uppgivenhetssyndrom, och som inte ligger i sond, med största sannolikhet aldrig får uppehållstillstånd i den regelrätta asylprocessen. Barnen tvingas in i apati, där de spenderar en avsevärt lång tid  för ett barn, tills de får vänta i flera månader för att kanske beviljas uppehållstillstånd.

En riktig David och Goliatkamp
17 februari, 2011

Mycket av vårt arbete handlar om att kämpa för människors fri och rättigheter i myndigheter och i domstolar. En kamp som förs med pennan, en god argumentation och ganska ofta kompromisser. Det händer inte heller så ofta att man ”vinner” ett stort case, så som många tror att en god jurist ska göra och om man inte gör det så är man en sämre jurist, tror somliga. Men när man får igenom sin argumentation och övertygar domstolen och speciellt om det rör en principfråga, då skuttar hjärtat lite extra. Sen att kunna meddela klienten ett sådant glädjebesked är höjdpunkten av vårt jobb. Idag vill jag lyfta upp ett par ärenden som vi har kunnat vända och som vi är mycket stolta över.

1. En person flyr Irak på grund av hot, trakasserier och förföljelse. Migrationsverket tror inte på honom, anser inte att hans ärende är tillförlitligt samt att hoten inte direkt är riktade mot honom. Han får avslag genom alla instanser och rent juridiskt finns det då tyvärr inte mycket kvar att göra, annat än att söka på 12:18 i Utlänningslagen för verkställighetshinder och försöka få en ny prövning enligt 12:19 Utlänningslagen. Vi försöker, då vi ansåg att det förelåg nya omständigheter (nya hotbrev) som borde lyftas upp. Migrationsverket vägrade och gav då igen avslag. Vi överklagar till Migrationsdomstolen, som gick på vår linje och återförvisade ärendet till Migrationsverket för ny prövning. De tvingades mer eller mindre ge honom uppehållstillstånd. Vi vann vårt första viktiga principiella mål.

2. En kvinna vägras medborgarskap, för att kvinnan ifråga inte kan styrka sin identitet. Språktester visar att kvinnna ifråga är från Irak. Det finns ett pass och massor med andra id-handlingar. Personen är gift och har barn som kan styrka hennes identitet. Migrationsverket ansåg att, kvinnan inte kunde styrka sin identitet, att passhandlingar från irakiska ambassaden i Sverige, ej är tillförlitliga, och att man måste hämta sitt pass från sitt hemland, trots att man har flytt landet pga rädsla för sitt liv. Kvinnan ifråga hade erhållit ett giltigt pass från irak, som hämtats ut av hennes far (som dessutom själv varit ambassadör i många år), vilket inte heller godtogs av migrationsverket. Överklagan gjordes till Migrationsverket, som gick på vår linje och menade på att det inte är rimligt att neka en person medborgarskap på detta sätt. Att ett pass hämtat från Irak, även om det är fadern som hämtat det själv, med en stämpel från irakiska ambassaden för att styrka äktheten tillsammans med alla andra handlingar, är tillräckligt för att styrka sin identitet.

3. Ett par har gift sig, en bor i Sverige, den andra utomlands. Personen i Sverige har ett arbete på heltid och tillsvidare, och bor i en lägenhet i andra hand. Personen utomlands nekas uppehållstillstånd på anknytning då Migrationsverket anser att det nya kravet på försörjning samt bostad inte är uppfyllt och att ett boende i andra hand inte kan godtas. Det överklagades med hänsyn till orimligheten och diskrimineringen i ett sådant avgörande till Migrationsdomstolen som också gick på vår linje.

Hur häftigt är inte det här? Sådana här fall gör vårt jobb lite extra roligt att gå till.

Att driva företag i Sverige
19 maj, 2010

Vi får ofta in frågor angående möjligheten för utländska medborgare att starta och driva företag här i Sverige.  Så, jag tänkte gå in lite på området och försöka ge en överblick.

Det är skillnad på om du är EU/EES-medborgare eller om du är medborgare i ett land utanför EU. 

För dig som är medborgare i ett land utanför EU gäller följande.

Till en början behöver du självklart ett uppehållstillstånd om du ska arbeta under längre tid än tre månader med att starta och driva ett eget företag eller gå in som delägare i ett redan etablerat företag.

För att kunna få uppehållstillståndet behöver du bl.a. visa på:

–          att du har det kapital som krävs för att etablera eller köpa ett företag

–          att du äger minst hälften av företaget,

–          att det är du som driver företaget och har det avgörande ansvaret,

–          att ditt företag förväntas nå en tillfredsställande vinst,

–          att du kan försörja dig och din eventuella familj, ca 60 000 kr/person/år,

–          att du har god branscherfarenhet,

–          att du har tidigare erfarenheter av att driva eget företag,

–          att du har en noggrann redogörelse avseende dina företagsplaner, samt

–          att du har kunskap i svenska och/eller engelska.

Utifrån dessa uppgifter gör migrationsverket en företagsekonomisk bedömning avseende dina företagsplaner för att avgöra om du uppfyller villkoren för att erhålla uppehållstillstånd som egenföretagare.

För dig som är EU/EES-medborgare är kraven mildare. Du har rätt att arbeta i Sverige utan arbets- och uppehållstillstånd. Vill du däremot stanna längre än 3 månader måste du registrera dig hos migrationsverket.

För att bli registrerad måste du bl.a. skicka in;

–          ett registerbevis för företaget och/eller F-skattesedel,

–          en marknadsplan för företaget,

–          hyreskontrakt för lokal till verksamheten,

–          fakturor från företaget,

–          kvitto/fakturor på inköpt material,

–          momsredovisning,

–          överlåtelsehandlingar om du har köpt en redan etablerad rörelse.

Sedan finns det flera undantag från kravet om registrering, som t.ex. för EU/EES-medborgare som pendlar.

Området är som ni kan se inte det enklaste, men inget är omöjligt för oss företagare som VILL!

Asyl – en manlig grej
11 maj, 2010

I utlänningslagen anses en flykting vara den som känner en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd. Detta är definitionen för den som får flyktingstatus.

Enkelt eller? Nja inte riktigt så enkelt. Att en person blir flyktingförklarad idag av Migrationsverket är nästintill omöjligt. Och i synnerhet inte om det rör sig om en kvinna som blivit våldtagen, misshandlad eller våldsutsatts på annat sätt? Det är  inte tillräckligt, för att få asyl i dagens Sverige. Kvinnor i asylprocessen, ifrågasätts väldigt ofta,  avseende trovärdighet och på vilket sätt kvinnan lägger fram sina asylskäl samt att  Migrationsverkets inte alltför ofta ser en våldtagen kvinnas berättelse som en upptrappning av asylskälen om kvinnan av olika anledningar inte klarar av att berätta allt på en gång. Kunskap om skam, skuld, heder som många av dessa kvinnor har att leva med, tas det ingen som helst hänsyn till. En våldtäkt är inte tillräckligt för att få asyl. Det är inte heller tillräckligt om en kvinna är förföljd av sitt manliga nätverk i sitt hemland, då anses det att kvinnan kan få skydd av staten. Det är ju allmänt vedertaget att i många länder existerar inget sådant skydd såsom tillexempel en kvinnojour. I vissa länder finns det, men i form av att man isolerar kvinnorna i fängelseliknande institutioner, då det är det enda sättet att skydda dem.

När får kvinnor sina asylskäl erkända av den svenska staten då? Eller är trovärdighetströskeln för asylsökande kvinnor högre än för svenska kvinnor? Jag undrar även om det inte snart är dags att vi börjar debattera kring hur utredningar om dessa kvinnors situation sköts.

Visserligen ankommer det på den asylsökande att vid utredningen av ärendet lägga fram all relevant fakta och samarbeta. Det ligger också på den asylsökande att att få fram all tillgänglig bevisning som kan styrka den ansökan man gör. Men det kan inte krävas att asylsökande kvinnor att fritt och i detalj berätta om något så allvarlig angrepp på hennes person, såsom en våldtäkt faktiskt är.

Det är allmänt känt att våldtagna kvinnor, vid exempelvis rättegångar, behöver allt stöd de kan få, för att berätta om vad de utsatts för. Asylsökande kvinnor är även de i behov av stöd i sin process att kunna bearbeta våldtäkt, tortyr med mera. Det är därför av största vikt att Migrationsverket tar hänsyn till detta och inte, som så ofta, se det som en form av upptrappning av den asylsökandes berättelse och därmed inte som trovärdig.

Idag, får väldigt sällan kvinnor asyl om det enbart grundar sig på våldtäkt, sexuell förföljelse eller heder. Det anses inte vara några asylskäl enligt utlänningslagen!